Återupptagen blog!

Jo, nu är det så att jag (Dan), Ullis, Martin och Christina tagit oss till USA för att slippa det härliga vädet hemma i Sverige. Tolv grader varmt och pissregn månad efter månad räcker för att driva vem som helst till vansinne! Så vi sket i att stanna hemma och åkte över Atlanten för att i nästan tre veckors tid göra en roadtrip från New York till Miami.

Nu har vi alltså flugit från Stockholm till New York. Resan gick utan anmärkningar. Väl framme hämtade vi ut vår bil. En Toyota Avalon. Inte så spännande kanske men riktigy nice att åka i. Vi navigerade oss sedan ned genom Washington och befinner oss nu på ett hotell i Woodbridge, söder om Washington. Lätt svimfärdigt trött. Så vi hörs i morgon!

Feberfri

I måndags eftermiddag började jag (Dan) att må lite sunkigt. Tisdagen var inte bättre och jag fick kämpa mig igenom dagen. I onsdags vaknade jag med hiskelig feber och hade haft de sjukaste drömmar. Ingen idé att gå på jobbet när jag inte ens kunde lista ut var jag befann mig. Vid halv ett på eftermiddagen tvingade jag mig att sätta mig upp i sängen och började hinka vatten. Fick i mig fyra liter under dagens lopp och det är ju inte fy skam. Insåg snabbt att jag inte skulle kunna jobba på torsdag heller. Torsdag som skulle bli min sista dag med Noyen för evigt. Nu blev det tisdag istället. Eftersom jag inte skulle kunna jobba torsdag så skjutsade Ullis hem mig till Fortet. Jag hade feber i stort sett hela dagen.

Ullis har fått kört lite grävmaskin och dumper och det fetgillade hon. Hon har även fått sig en egen uppsättning ritningar till jobbet, så nu blir det till att lära sig lite mer. Och det är ju kul. Hon är däremot inte så uppåt över att hon i helgen kommer att få sällskap av pushcatföraren Dale, som tillhör jordens avskum, och hans degenererade son. Hon har däremot fått ut goda vännen Lillian, så det kanske väger upp. Förmannen Ken ska ha ledigt för att åka och fiska i helgen. Först hade han tänkt lämna Ullis som boss, men hon vägrade och således får Dan Noyen komma ut.

När jag vaknade i morse var jag feberfri. Vilken underbar jävla känsla! Natten var dock hård. Min feber måste ha peakat för jag svettades som en isbjörn i helvetet och hela sängen var vidrigt kasblöt. Mår bättre nu, men fortfarande inte frisk. Hoppas bara att jag kommer att friskna till innan söndag. Skulle inte vara så lattjo att göra hemresan och må såhär. Idag ska jag bara ta det lugnt, men i morgon kommer att bli en stressig dag. Mycket att göra. Ett helt liv att avsluta här. Nä jag ska inte begå självmord, men ni vet vad jag menar.

Vild panik

I lördags begav vi oss på eftermiddagen ned till våra vänner för att förfesta för att sedan gå på Capital X. När vi väl kom ned till festivalplatsen hade det samlats en del hotfulla moln på himlen. Vi hinner i stort sett bara betala inträde innan en sjuhelvetes storm slår till. Alla karuseller och rides stängdes omedelbart. Kort därefter började det att hagla kraftigt. Molnen ovanför oss hade börjat gå i cirklar. Antagligen skriker någon "tornado" eller något för folk får panik. Hundratals människor rusar förbi oss i olika grader av panik. Någon gråter. Vi går och köper munkar och snacks och tittar på allt folket medan vi försöker gömma oss från regnet. När vi väl också ger upp och går därifrån är stället i stort sett folktomt. Pendeltågen stod stilla på grund av att stora delar av staden var strömlösa. Det var snutar överallt och de hade mycket snabbt och effektivt fått in stadsbussar som tog upp alla människor som inte kunde åka pendeltåg. Många satt nere under mark i pendelstationen och sökte skydd.

Någon tornado blev det aldrig, men stormen rev ned träd och en del byggnader i sin framfart. Fortfarande på eftermiddagen på söndagen var det lite si och så med ström i vissa delar av Edmonton.

Vi åkte hem på söndag förmiddag och packade inför återtåget till Sverige och för jobbet. På kvällen åkte vi ut till St. Paul. Nu är det måndag kväll och jag (Dan) har bara tre dagar kvar att jobba...

Tippen

Det blev en ganska mager lön för de gångna två veckorna. Vi var utregnade ca. tre dagar nere i Provost och det hjälper ju inte direkt till. Vi blev klara med jobbet där nere i måndags och flyttade därifrån till St. Paul. Det har anslutit lite mera folk till vårt crew, men det är folk som vi känner sedan tidigare. Vi fick med oss de båda lokala förmågorna från Provost och det gör oss inget då de är väldigt duktiga. Två scrapers har anslutit så vi har således fyra stycken nu, vilket gör mina dagar klart hektiska!

Det är lite si och så med att få in radiostationer där också så det var ganska paradoxalt när jag i tisdags bara fick in CBC2. Där satt jag och lyssnade på klassisk musik medan jag skövlade ett mysigt litet skogsområde med bulldozer.

Det är i övrigt en jävla skitsite. Det är hundratals fiskmåsar. Vissa dagar stinker det förjävligt. En stadig ström med sopbilar kommer in och vräker ut sig sopor. Sedan är marken otroligt stenig för att vara Alberta och jag kan berätta att det inte är det minsta roligt när man med dozer kommer backandes i full fart och hittar en delvis täckt sten som sticker upp en liten bit ur marken. Jag (Dan) är ganska mörbultad vid dagens slut. Ullis går omkring på marken med det ständiga hotet att bli skiten på, och i det långa loppet så är ju det inte så jävla lattjo.

I torsdags åkte vi hem till Ft. Saskatchewan och gick och la oss. Vi var ganska trötta då vi på onsdag kväll gått ut och hinkat öl med Murray på det skabbigaste hotellet/strippklubben vi kunde hitta i stan. Murray som är gammal i gamet, bedömde stället som en 8:a på en skala från ett till tio över hur stor chans man hade att hamna i slagsmål etc. Ett ganska hårdnackat klientel med andra ord. Ska försöka att ta någon bild på Murray, då det är värt att se honom. Han har inga framtänder och en scullet. D.v.s. en hockeyfrilla med den modifikationen att han är skallig ovanpå huvudet. Han ser ut lite som en ond karaktär ur "Sagan om ringen" filmerna, men är supertrevlig och kul att hänga med.

Igår fredag for vi omkring och gjorde ärenden. Vi var ner och beställde tid på Carpretty för att få våra dekaler tillbakasatta på pickupen, åkte och träffade vår revisor och Ullis fick sin check som visade sig vara över förväntan. Jag däremot måste vänta nån månad till på min av nån anledning. Sedan åkte vi runt och shoppade lite olika jox och avslutade med god mat på Montana's och sedan en bio på Clairview.

Idag blir det till att åka ned på Klondike days/K-days/X-fest/Capital X eller något av de andra namn som festivalen kallas för. Det är lite som yran med karuseller, öltält och artister. Ska bli kul som omväxling från att hänga på en soptipp dagarna i ända!

Grattis mamma Maja på 50-års dagen!! Hoppas dagen varit bra!
(D e fortfarade 11 Juli här..)

Många kramar från oss!

Blött

Vi åkte ju till Cadomin i helgen för att åka lite fyrhjuling och campa och ha det trefligt. Vi donade runt på fredagen och shoppade lite förnödenheter. Sedan styrde vi kosan mot klippiga bergen och Cadomin. Det har varit mycket torrt i år och till vår glädje visade det sig att floderna var mycket lägre i år än vad de var förra året. Shane och hans vänner hade redan åkt upp på onsdagen och slagit läger vid floden. Vi kom upp vid tiotiden på kvällen, bara någon timma före Chad och Bev. Vi lånade ett tält och en luftmadrass av shane. Sovsäckar hade vi sedan tidigare.

På lördag morgon lastade vi av crossen och fyrhjulingen och lastade dem och förberedde inför dagen. I år hade vi bestämt oss för att åka in till the swinging bridge, som ligger drygt fyra mil ut i vildmarken genom floder och lerhål. Förra året hade den här trippen inte kunnat gjorts på en och samma dag. Förra året var alla stigar åtminstone dubbelt så blöta och geggan var formidabel. Då tog det oss ungefär fyra timmar att ta oss en mil. I år var det bara att gätza. Vi klämde åtta mil som ingenting. Några enstaka lerhål att pressa sig igenom, men inget våldsamt. Floderna var också nästan löjligt låga. Ingen näradödenupplevelse (vaffan, skriver man så?) i år.

The swinging bridge är en hängbro över en liten flod mitt ute i ingenstans. På andra sidan bron börjar Jasper National Park och där är det inte tillrådigt att åka med fyrhjuling. Det är förbjooodet.

Det var en skitbra dag. In och ut utan problem. Det regnade branog på stigen medan vi var vid bron och grillade så det var ganska slipprigt att ta sig ut, men det var inga problem.

Vi lastade och hade en trevlig fest med grillning och sen eld vid campen när vi kom tillbaka.

På söndagen åkte vi hem vid tiotiden. Det är ca 38 mil till Cadomin från vårt hem, så det tog ett tag. Vi hade fått ett telefonsamtal från Ken om att vi kunde åka ned till Provost på måndag morgon istället för söndag kväll, då det inte skulle finnas något för oss att göra de första timmarna på måndagen, så vi passade på att tvätta en massa och flytta in lite bättre i det nya huset. Jag (Dan) stal ett par nycklar av Danny och åkte till Noyens verkstad och tvättade av cross och fyrhjuling.

På måndagen åkte vi ned till Provost på morgonen och hade en ganska lugn dag med lite olika småsaker som vi var tvugna att göra. Ullis fick köra lite grävare och var glad som en lärka på speed.

På tisdag morgon hade det regnat. Så pass mycket att vi var utregnade. Vi åkte tillbaka till motellet och gick och lade oss igen. Dagen spenderades med att vi var mycket lata.

Onsdagen var likadan, med undantag för att vi inte var lika lata. Vi åkte till Lloydminister, som ligger lite udda till. Halva staden ligger i Saskatchewan och halva i Alberta. Väl där så lyckades vi anlända precis när en stor parad rev igång. Den höll på i två timmar eller så och det var väldigt mycket folk. Efter paraden tog slut så cruizade vi till Wainwright och gick på ett skabbigt och tråkigt museum. Ullis handlade lite på Walmart och sedan åkte vi hem.

I morse ringde Ken och sa att det inte var någon idé att vi ens kom ut till siten. Det hade regnat duktigt igen inatt. Han frågade om vi ville hänga på och kolla in nästa site uppe i St. Paul. Jävlar vad segt det var att köra dit. Det tog tre timmar ungefär härifrån. Det såg jävlig lerigt och eländigt ut på nästa site också. Plus en miljard fiskmåsar som slogs om sopor. Vårt nästa jobb är att göra två nya celler till soptippen där uppe. Vi kollade också in lite olika motell i St. Paul och har en vag aning om vart vi vill bo när vi kommer dit. Sunkigt. Allt som är överkomligt här är så jävla sunkigt.

Bilder från Cadomin och paraden kommer sedan.

GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ullis mamma ringde nyss och förklarade att hon kommit in på mätteknikerutbildningen!

Vi har också bokat om våra biljetter så nu vet vi när vi kommer hem!
Ullis åker häifrån den 17 augusti, men jag åker hem redan den 26 juli. Kommer jag att vara hemma till yran då el? Jag vet inte. När är yran?

Tjyvar nätverk

Idag blev vi av med den tandlöse jäveln. Det var skönt. Ullis är glad. Han kom ihop sig med Ken och slutade/fick sparken. Han hade också några dagar innan backat in i en annan pickup på parkeringen vid motellet. Jag och Ullis såg när det hände och han stannade. Vi var på väg till jobbet på morgonen och åkte således vidare och trodde att han skulle ta ansvar för sin sopighet, men han kom till siten bara någon minut efter oss och sedan på kvällen så gömde han sin pickup flera kvarter bort så vi gissar att han smet. Jävla crackhead. Den andra pickupen försvann på kvällen så det fanns inget att göra.

I går blev vi bjudna ned till Kens husvagn på grillfest. Ullis mådde ganska kass hela dagen idag. Hon och tequila... God mat dock.

Idag blev jag klar med pushcat jobbet och fick således hjälpa Ullis att sätta ut stakes. Vi fick sluta vid femtiden och har åkt hem till fortet. Befinner oss nu i det nya huset och har hittat ett öppet nätverk som fungerar ok om man sitter på golvet i hallen på övervåningen...

I morgon eftermiddag ska vi till Cadomin med Shane och vi känner oss laddade.
Det åskar som satan. Creepy.

Konst?

CP boll

Jobbet har varit ganska monotont på sistone. Inte så mycket har hänt. Vi har kommit så pass långt att vi börjat lägga på gruset på graden. Vi har i stort sett fyllt igen borrow piten och vi är inne på sista vevan här nere i Provost. Efter vi blir klara här så ska vi flytta till St. Paul som också ligger jävligt långt bort från Edmonton. Det som är lite halvt som halvt med det hela är att Ken planerar att ta med crewet härifrån, vilket betyder att vi kommer att få med oss alla crackheads och det är ju inte så kul kanske.

I natt vaknade vi av att det åskade och regnade som fan. I morse ringde Ken och sa att vi inte behövde komma till siten eftersom det var för blött. Då tog vi och åkte upp till Chauvin för att titta på världens största soft ball. Vi behöver väl knappast säga att det inte finns så mycket att göra häromkring. Vi tog oss i alla fall upp till Chauvin, som är ett litet skabbigt samhälle, och fick syn på den stora soft bollen som inte var särskillt stor och inte heller såg särskillt mycket ut som en soft ball. Hyfsad besvikelse. Jag menar, om man ska bygga "världens största" någonting, så borde man väl ändå ta i och bygga den ganska stor och sedan få den att kanske se lite ut som originalet. Kanske inte bara ta nån ganska liten gammal tank och måla den lite?

Inte så imponerande

Besviken

Läskigt!

Igår när det gått ett bra tag av dagen (jag är frisk nu) så kom det ett lite lustigt moln som drev in över siten. Rätt som det var kom det ett stort brunt moln i markhöjd. Hm. Vad kan detta vara tänkte vi. Jo det var ett lortmoln. Det kom vindbyar i stormklass som drog med sig damm och andra partiklar från marken. Där nån stans bestämde sig Ken för att stänga ned för dagen. Vi åkte tillbaka in till Provost för att äta, men det var strömavbrott så vi fick nöja oss med öl så länge. Väl inne på restaurangen fick vi veta att det hade blivit en tornado av molnet och att den tagit mark ca två mil väster om oss. Halvscary. Hela Provost var fullt av bråte som blåst runt i stormen och stora skivor från taket av ett bygge hade blåst iväg runt tre hundra meter och ödelagt allt i sin väg. Och det här var bara vad stormen åstadkom. Lite besviken att vi inte fick se själva tornadon, men å andra sidan så är det lika bra att inte komma uppi såndär skit. Men vi skulle ha velat se den...

Åter online.

Vi kom tillbaka ned till Provost natten till onsdag. Anledningen till att vi dröjt har varit att det tydligen regnat nåt så infernaliskt här nere så att det inte var någon idé att komma tillbaka än.

I torsdags åkte vi hem till Edmonton och eftersom vi fick åka på förmiddagen så kom vi hem i god tid och la i en tvättmaskin och gick och la oss runt fyra på eftermiddagen. Vi var lite slitna.

På fredagen så sov vi länge. Sedan gick vi ut och monterade av våra blankslitna gamla bakdäck från fyrhjulingen. Vi åkte iväg till en par ställen innan vi hittade ett par däck som vi gillade och som inte kostade för mycket. Vi fick dem påkrängda och åkte ned till Kingsway Mall så att Ullis skulle få shoppa lite. Hon köpte lite kläder och sedan åkte vi hem till oss igen. Vi var fortfarande lite ur slag och var inte överdrivet sugna på att festa. Vi var väl egentligen inte så sugna på att vara hemma heller då chefens föräldrar var där och hälsade på. För att förstå varför så måste man förstå lite hur vår chef är. Vi träffar honom nästan aldrig, men när man gör det så blir man lite förtegen. Om jag hade en mössa skulle jag generat snurra den i händerna framför mig och stammande svara på tilltal av honom. Man blir helt enkelt lite nervös och underlägsen när man är i närheten av honom. Hans far är lika. Han är stenhård oldschool och har ett temperament som inte är att leka med. Med oldschool menas att han tillhör den skara människor som tycker att man är en vek skitstövel om man inte jobbar röven av sig 20 timmar av dygnet och super de återstående fyra. Med det sagt så förstår ni kanske att vi känner oss lite obekväma runt dem. De hälsar på med anledning av flytten. Mer om det senare.

På lördagen lastade vi fyrhjuling och cross och åkte upp norr om Bon Accord för att rejsa lite. Vi körde en rejäl omgång och kom inte tillbaka förrän vid halv fyra eller så på eftermiddagen. På kvällen var vi bjudna på fest hemma hos Robert & Melissa så vi duschade och åkte på Boston Pizza innan vi åkte ned. Där åt jag en nachotalrik som inte gick ned riktigt rätt. Ullis smakade också av den, men inget hände. Vi åkte ned till festen, men jag mådde allt sämre. Vi hade trotts allt jävligt trevligt på festen, men jag lyckades bara dricka en öl. Vid midnatt gav jag upp och vi åkte hem varpå jag började spy som ett djur.

Söndagen spenderades platt på ryggen med en del paniktrippar till toan. Ullis mådde bra. Hon åkte in till Fortet och köpte lite mat till sig själv och nån youghurt till mig. Det blev inte så mycket mer av söndagen. På kvällen fick vi veta att det regnat i Provost och att vi skulle avakta med att åka ned.

På måndagen mådde jag mycket bättre igen och vi blev rekvirerade som flytthjälp av chefens far. Huset som vi bott i med chefens farbror Dan ägs inte av farbrorn utan har sålts till nån annan snubbe. Dan har alltså hyrt det. Nu har chefen byggt ett nytt stort hus som han håller på att flytta till och Dan ska således ta över hans gamla hus i fortet. Vi flyttar med. Vi bar ett halvt ton papper i kartonger. Det var ungefär tio år av Noyen Constructions pappersarbete. Huset som vi bott i är ju det gamla högkvarteret för Noyen. På kvällen blev vi inbjudna att supa med herrskapet. De spottar inte i glaset. Vi satt med lite och drack nån öl och Ullis blandade lite cherry whiskey med cola. När de andra började slockna runt oss så gick vi ned och la oss.

Tisdagen skulle jag och Ullis spendera på South LRT. Bygga pendeltågsspår. Vi åkte ned och Upptäckte att en person som vi tycker lagom mycket om skulle jobba med oss. Men det gjorde inte mig så mycket för bara en halvtimma in på dagen så började jag spy igen och fick åka hem. Ullis däremot fick stå ut hela dagen. Vi fick också veta att vi skulle ned till Provost igen samma kväll. Det krockade lite därför att vi också skulle bli tvugna att flytta den kvällen. Dan Noyen hade fått överta mitt jobb som hjullastarförare och Ullis fick åka hem med honom. Det var bara det att på vägen hem skulle han stanna förbi huset där hans fru bor och laga en gräsklippare, svänga förbi en liquor store och köpa öl, stanna förbi på företaget och dumpa av skräp och en massa annat jox. Detta gjorde att Ullis inte kom hem förrän vid sjutiden på kvällen. Vi panikpackade och flyttade våra få saker till det nya huset. I god ordning började det regna samma minut som vi fått ut sängen...

När flytten var klar kunde vi äntligen börja vår 32 mila resa ned till Provost. Jag mådde fortfarande skit. Ullis körde och jag fick sitta som ett mongo i framsätet eftersom vi hade uncle Dan i baksätet. Han skulle hämta sin pickup i Wainwright där den blivit reparerad sedan sist.

Jag har inte jobbat idag (onsdag) men Ullis jobbar för fullt.

Mera regn

Igår när vi vaknade så hade det regnat en hel del. Vi kommer på jobbet och får veta att vi är utregnade. Då for vi tillbaka till motellet och åt frukost med Ken och väl valda delar av crewet. Då får vi veta att vi ändå ska jobba med att lägga i en vägtrumma. Jag (Dan) fick köra grävmaskin och gräva ned till grade. Vi blev inte färdiga förrän vid åtta på kvällen på grund av en rad komplikationer och då åkte vi ned till en pub för att äta och dricka. Och dricka gjorde vi! Herre jösses vad vi drack. I morse fick Ullis gå runt och knacka dörr för att väcka folk och crewet såg inte så snyggt ut när vi väl kom på jobbet. Som tur var så hade det regnat under natten igen så det blev inget jobb alls idag. Jason hade öl bak i sin pickup så vi tog oss en återställare och nu håller vi på att packa för att åka hem till E-town igen. Alltså ett blogguppehåll på tre dagar eller så. Men vi hörs när vi nyktrat till och kommit tillbaka ned till Provost.

God helg till alla och envar!

Spöregn

I dag ringde Ullis till myndigheten som behandlar våra ansökningar om förlängt visum. Vi har ju inte hört något så började vi ju bli oroliga. Kvinnan med så svår fransk brytning att det var nästintill omöjligt att tyda hennes bräkanden antydde att det skulle ta 97 (!) dagar att få det färdigställt. Då kommer ju frågan upp om vi måste åka hem medan vi väntar. Nä. Vi får stanna kvar i 97 dagar medan processen pågår. Vi måste diskutera det här och fundera ut hur vi ska lösa det bäst. Vi får ju bara boka om hemresan en gång så det gäller att fatta rätt beslut.

Det är fortfarande apvarmt, men just nu åskar det nåt så inihelvete och regnet vräker ned. Vi får väl se om det blir nå jobb imorgon, men det blir det säkert. Åtminstone för mig och Ullis...

Har varit och ätit med George och Scott och har för första gången sedan vi kom hit hittat ett ställe som faktiskt lagar mat som går att äta. Blev inte heller lika dragen idag som igår när vi var på ett ställe som var mycket dyrt, men inte särskillt gott.

Väder

I dag uppmättes 38 grader i Wainwright, som inte ligger så långt härifrån. Det var varmt som satan fram till lunch då ett sjuhelvetes åskväder bröt ut. Det lyckades inte regna så mycket på oss så det gjorde inget, men det var en rackarns massa blixt och dunder.

Ken har anställt Murray på heltid och det är ju helt ok. Han är jävligt trevlig och hyfsat bra på det han gör.

Gårdagskvällen blev inte så våldsam. Vi satt inne på loungen och det var helt enkelt bara vi där. Därmed stängde de ned hela skiten vid elva, så det blev inget för ingen av oss orkade gå vidare till något annat ställe.

Fyra dagar kvar till lite ledigt!!

Öl med Murray

I går så kom Dan Noyen ner, åsså var det ju game 7 i Stanley Cup. Då drog vi helt enkelt till The Green Head och började hinka öl med väl valda delar av crewet efter jobbet. Vi lyckades hålla det hela under kontroll och kunde utan större krämpor gå på jobbet idag (lördag).

Det har varit ca. 30 grader varmt idag. Ken flippade ut på vår dozerförare och han slutade/fick sparken. När dagen var över kom en annan tandlös kille (enligt våra efterforskningar har ingen i ortsbefolkningen en full uppsättning tänder) som heter Murray, som jobbade åt oss som typ vikarie ett par dagar. Han hade med sig en stor kyllåda med öl så det blev att stanna kvar ett tag efter jobbet. Nu har vi precis kommit tillbaka på rummet och ska gå en omgång med duschen och sedan ska vi möta upp George och Scott på loungen för att se om vi inte kan få till så att vi mår lite sämre imorgon.

Tune in då för resultat!

Grannprovinsen

I dag efter jobbet åkte vi i väg till Macklin, som är en liten stad/by som ligger ca. två mil härifrån. Det som gör det speciellt är att staden ligger i Saskatchewan. Alltså i grannprovinsen. Så vi for dit och kollade på världens största bunnock. Så jävla spännande asså höddödu. Där har vi ju det nya spelet istället för kubb. Man behöver bara dräpa ett dussin hästar eller så först. Ska höra med Wången när vi kommer hem...

En fight.

I dag fick Ullis spel på den tandlöse jäveln. Han fick spel tillbaka och allt blev ett fullskaligt bråk. Inget fysiskt, men Ullis var så tokig att hon skakade. Killen rör sig som en crackmissbrukare och har en attityd som att han vet och kan allt. Sedan när han med all önskvärd tydlighet visar att han inte vet eller kan så mycket och sedan ger Ullis attityd så var det en härdsmälta. Får väl se vad som händer nu framöver. Får se om han blir kvar...

Inget

Har fortfarande inte hört något om vi får förlängt tillstånd. Vore ju kul att veta om man ska böra försöka paniksälja bilen osv.

Innan vi for från shopen gjorde vi ett litet prank. Vi förstorade den hiskeliga bilden på Ken som några av er sett. Sedan satte vi upp den på Kens kontor.

Tillbaka igen.

Då sitter vi åter igen på Horizon Motell i Provost. Det har varit en ganska trist helg. Vi har i stort sett bara sovit och tagit det lugnt. Vi köpte nya arbetsboots till Ullis då hennes gamla höll på att falla isär och av någon anledning så domnade hennes stortå bort i dem. I lördags åkte vi till West Edmonton Mall och köpte en till Camelback så att vi har en varsin till skotersäsongen. På lördagkvällen åkte vi hem till Bev & Shane och drack lite brännvin. I dag har vi tvättat kläder och packat för att åka ned igen. Nedresan var seg. Det är ju ändå ungefär 32 mil hit. När vi kom ned var klockan halv elva och nattkillen var inte i disken så vi fick ringa på nån klocka ett tag innan nån kom och gav oss nyckeln.

Till vår besvikelse ser vi att den ena tandlösa killen kommit tillbaka. Honom hade vi gärna klarat oss utan.

Nåväl. Back to work!