Rocket man

Då har vi snart klämt två veckor i sträck igen. Ska få ledigt nu till helgen är det tänkt, men vi får väl se hur det blir med det. I måndags regnade det som fan och vi var nästan helt säkra på att vi skulle få åka hem igen när vi på morgonen kom in på sajten och den var ett enda stort dynghål och det skulle vara den sämsta jävla idé någonsin att börja slaska runt med några maskiner och göra det hela värre. Till saken hör också att man egentligen inte kan köra dumpers när det regnar, för speglarna täcks med damm och jord och skulle efter det lika gärna kunna bytas ut mot några skivor wellpapp. Som ni alla förmodligen gissat vid det här laget så fick vi inte ledigt. Resten av crewet fick ledigt utom Ullis, jag och ca. fem andra stackare ur crewet. Det var en förjävlig dag som syntes helt meningslös. Tror det finns någon ny naturlag som säger att jag och Ullis aldrig någonsin kan få ledigt vad som än händer!

Ullis har fått lära sig GPS utrustningen nu lite mer och har även fått tillfälle att använda den. Som det låter på henne så går det väldigt bra och hon smackar i stakes som aldrig förr!! Allt ser lugnt ut nu, men under den gångna veckan har Ullis haft ett par kraftmätningar med Brianne.

Jag har hållit på att strypmörda vår spredcat-förare idag. När man dumpat sitt lass med dumpern ska det ta dosern ca 30 sekunder att dosra ut det till lämplig höjd. Jag klockade den idioten till fyra minuter och trettiosju sekunder en gång. Ett komplett under att han inte fått stor förmanskänga uppkörd i rektum! Kort sagt så har det varit en fruktansvärt långsam dag med stor frustration. Vi har fem dumprar som dumpade hos honom och det betyder att man varje gång man kom med ett lass fick sitta i tjugo minuter och vänta. Funderade ett tag på att lägga i växeln och köra över mig själv med den. I går däremot rejsade jag med scrapersarna (som egentligen är mkt snabbare än en dumper) och lyckades till förmannens förtret köra om fyra av dem.

Som sagt så ska vi få ledigt till helgen och vi har tänkt att åka ut och brumma lite fyrhjuling på lördagen och sedan dricka oss sanslösa hemma hos Jamie på kvällen. Får se om planeringen håller!

En död man till häst

Då har vi haft två dagar ledigt!! På fredagkvällen gick jag (Dan) ut och drack öl med Shane och Jamie medan Ullis stannade hemma och gick och lade sig.

Lördagen spenderades i olika affärer och Ullis lyckades köpa lite nya arbetskläder och lite andra kläder. Ullis passade också på att köpa ett Nintendo DS som hon är mycket glad över. Nu kan hon spela Mario igen! På kvällen käkade vi på BP.

I dag söndag så tog vi oss i kragen och åkte ned till Body Worlds utställningen. Ni vet, utställningen med lik som plockats isär eller poserats lite olika. Jag är helt övertygad om att mamma Ulla-Karin skulle vilja ha den utsällningen hemma! Otroligt intressant. Se kroppens alla beståndsdelar, och riktiga sådana därtill. Ullis var lite äcklad en sväng, men det var inte så farligt som man kan tro. Det var skrämmande lätt att se på lungorna vilka av kropparna som varit rökare och inte.

Sova tajm.

Swamp people..

Här flyter dagarna på, Dan alternerar mellan sin dumper å sitt trädgårdsmästar jobb, men enligt ryktet så kan d bli värre maskiner i framtiden typ väghyvel, eftersom vår riktiga förare ej kommit tillbaka än, han sitter väl i fängelse el nått?

Själv väntar ja på min GPS å chefar motvilligt. Eftersom vår sajt e typ 9km lång så e d svårt för förmannen Ken att hålla koll på allt så han tyckte d va lämpligt att ge mig en sida av sajten att hålla reda på. Vilket inte alls visade sig va så lätt... Har kommit fram till att många av dom äldre herrarna e en bunt crybabies! Å inte faan e dom särskilt duktiga heller!

Sen har vi upptäckt att d bor folk i träsket innanför vägen vi jobbar med, ja misstänker starkt att dom påmminer om människorna i filmen Den sista färden, pappa du vet; Squiel like a pig!
Har inte vågat mig in i träsket för att ta en närmare titt än... Återkommer med mer info om ja blir modigare....

Här kommer d lite bilder åsså, nåra qudingbilder från Bon Accord, fallskärmshoppningen, å jobbet!

100-dagars!

Ok. Erkänner att jag (Dan) räknar dagar till vi åker hem. I dag är det precis 100 dagar kvar. Det är lite upp och ned med hur man står ut med slitet. Just nu är det ok.

Vi hoppade ju iaf fallskärm på min födelsedag. Det var förjävla fränt. De låg lite efter så vi fick inte hoppa förrän vid solnedgången, men det gjorde det bara mäktigare. Nästan 30 sekunder fritt fall. En stor massiv röd solnedgång över prärien medan man störtar mot marken. Det var en riktig rush. Jag trodde inte att Ullis skulle göra det, men det gjorde hon utan mycket tvekan trotts sin otroliga höjdrädsla. Hon tyckte att hon skrek hela vägen ned! Hon säger att det är det häftigaste och mest skrämmande hon någonsin gjort, men hon skulle göra om det.

Annars har vi knegat igenom den här helgen uppe på vägjobbet. Jag har blivit skickad med min dumper upp till Ken's vägjobb. Där kör vi fem stycken dumpers, två väghyvlar, två grävmaskiner, sju scrapers, tre pushcats, fyra dozers, fyra vältar, en traktor med disc och en traktorgrävare. Det är så inihelvete med folk och hälften av dem ser ut att nyss ha blivit utsläppta från kåken. Folk får sparken och slutar till höger och vänster. Jag är otroligt glad att jag inte kör scraper längre. De har installerat komradios i alla scrapers/puschcats och förmanspickups. Det är ett evigt skrikande, svärande och klagande på den där jävla radion, men jag sitter välsignad i min dumper och spelar min mp3 och får vara i fred.

Det är lite mer avslappnat att jobba för Ken. Ullis är också glad att hon är där och trivs mycket bättre med sitt jobb nu. Det rullar på bra. Nu för tiden måste vi vara on site en halvtimma tidigare än alla andra för att starta alla maskiner. Av någon anledning så har det blivit Ullis jobb och vi måste ju också vara kvar där en halvtimma efter dagens slut för att stänga av allt. Lite drygt, men checken blir ju större.

Vår levnadsstandard är mycket drägligare nu eftersom Douglas har begett sig till BC i ett par månader för att dyka, så nu är huset åter fritt från blomflugor och annat oknytt och det går att röra sig i köket utan att vada fram i matrester, disk och skräp. Dörrarna på huset är stängda och släpper inte in djur och ut värmen.

Det är frost på mornarna nu. Träden har börjat skifta färg och fåglarna har börjat samlas för att flytta söderut. Det är härliga tecken på att freez up är inom räckhåll.

Tänkte lägga upp lite bilder, men vi har glömt kameran ute i pickupen och ingen av oss är så sugen att gå ut i kylan och mörkret för att hämta den så det får bli sen.