Feberfri

I måndags eftermiddag började jag (Dan) att må lite sunkigt. Tisdagen var inte bättre och jag fick kämpa mig igenom dagen. I onsdags vaknade jag med hiskelig feber och hade haft de sjukaste drömmar. Ingen idé att gå på jobbet när jag inte ens kunde lista ut var jag befann mig. Vid halv ett på eftermiddagen tvingade jag mig att sätta mig upp i sängen och började hinka vatten. Fick i mig fyra liter under dagens lopp och det är ju inte fy skam. Insåg snabbt att jag inte skulle kunna jobba på torsdag heller. Torsdag som skulle bli min sista dag med Noyen för evigt. Nu blev det tisdag istället. Eftersom jag inte skulle kunna jobba torsdag så skjutsade Ullis hem mig till Fortet. Jag hade feber i stort sett hela dagen.

Ullis har fått kört lite grävmaskin och dumper och det fetgillade hon. Hon har även fått sig en egen uppsättning ritningar till jobbet, så nu blir det till att lära sig lite mer. Och det är ju kul. Hon är däremot inte så uppåt över att hon i helgen kommer att få sällskap av pushcatföraren Dale, som tillhör jordens avskum, och hans degenererade son. Hon har däremot fått ut goda vännen Lillian, så det kanske väger upp. Förmannen Ken ska ha ledigt för att åka och fiska i helgen. Först hade han tänkt lämna Ullis som boss, men hon vägrade och således får Dan Noyen komma ut.

När jag vaknade i morse var jag feberfri. Vilken underbar jävla känsla! Natten var dock hård. Min feber måste ha peakat för jag svettades som en isbjörn i helvetet och hela sängen var vidrigt kasblöt. Mår bättre nu, men fortfarande inte frisk. Hoppas bara att jag kommer att friskna till innan söndag. Skulle inte vara så lattjo att göra hemresan och må såhär. Idag ska jag bara ta det lugnt, men i morgon kommer att bli en stressig dag. Mycket att göra. Ett helt liv att avsluta här. Nä jag ska inte begå självmord, men ni vet vad jag menar.