Och där kom det!

Har i det längsta skjutit upp att tala med Douglas om hur vi ska lösa betalningen för att han som ett komplett mongo backade in i vår pickup med sin släpvagn.

Nåväl. Igår blev jag tvungen att ta upp det och det gick ungefär som vi fruktat. Han började klaga om sin pickup och vill klämma oss på 4000 dollar för något som vi inte riktigt försår. Han skyller på oss för att det blev nå skit med försäkringsbolaget. Han tycker att vi var för långsamma med att få till polisrapporten osv. Vi hade allt klart när vi åkte härifrån förra året och allt han behövde göra var att lämna in sin pickup. Nu lyckades han på något sätt klanta bort det och skyller på oss.

Han vill att vi ska betala för hans höjda försäkringspremie, men det tänker vi vägra.
Vi kunde ha gått genom försäkringsbolaget med vår pickup och då hade hans premie höjts ytterligare. Vi gjorde inte det för att vara hyggliga, men hade vi vetat att han skulle köra upp vår hygglighet i våra rövar utan glidmedel så hade vi givetvis inte gjort så.

Jag är tillbaka till samma utgångspunkt som jag hade 2005 efter att han kastade ut mig den gånen:

Undvik i största möjliga mån att ha något att göra med den där kringstapplande skabbråttan.

Vi kommer med största sannolikhet att bli utkastade ikväll.
Vi kommer att vara packade och klara och har ordnat med sovplatser, förvaring av våra kvarvarande grejjor och skjuts till flygplatsen.

Sen kan han sitta i sitt kalla jävla hus och sitta.

Bomfalleralla, snart slut på den här skiten.
Hemma om tre dagar
Tre dagar
Tre dagar

Ständigt denna vessla!

Ännu ett husdjur har uppenbarat sig. Denna gång är det en liten vit vessla som bor under diskbänken. Vi har försökt att få ut den ur huset så att den har en bättre chans att klara sig, men det är inte så lätt att fånga en vessla. Den är snabb som satan. Vid en punkt hade vi den fångad i en pappkartong, men den lyckades smita tillbaka in innan vi hann få ut den riktigt. Söt liten krabat...







.

Några dagar kvar...................................................

Jaha då var vi återkomna från Dominikanska Republiken och det var inte en sån dum resa.

Nåväl. Nu är väl kanske "all inclusive" inte riktigt resstilen för oss. Blev lite nojjig efter en vecka på samma ställe och det var lite väl tillrättalagt allting. Lagomt less på deras inhemska öl och på Rom & Cola.

Hotellet och resorten var mkt fräscht och väldigt hög standard.

Vi åkte iväg på två resor-grejjer där den ena var att man åkte iväg i någon slags party-buss till en jättefin strand där man drack riktiga annanasdrinkar och kollade in solnedgången och sedan vidare till en slags resturang några mil från gränsen till Haiti där det blev mat och voodoo show. Sedan partybuss hem till hotellet.

Den andra var en tripp med båt ut till en mini-ö som låg mitt ute i vattnet en bra bit från stranden. Det var som en sandhög som stack upp ur havet med några små hyddor på. Där fick man sedan dricka rom och snorkla runt korall-revet som fanns i anslutning till ön. Ön var väl runt en 50 X 30 meter eller så.

Vi kom tillbaka till Edmonton straxt efter midnatt och hamnade i tull-kön från helvetet. Det tog helt seriöst två timmar att komma igenom fanskapet. Och när vi väl gjorde det skickade sumpråttan till myndighetsperson mig (Dan) (Inte Ullis) till immigrations för 68:onde gången i ordningen. Väl där tittade de på mina papper och fattade inte heller varför jag blivit skickad dit och släppte in oss i landet.

Nu är det smällkallt.

Vår pickup skulle vara klar när vi kom hem i tisdags men slapptasken till mekaniker som vi helt tappat förtroendet för hade ju knappt börjat med skiten och sa att den skulle vara klar på måndag, men känner vi honom rätt så är det tveksamt om vi får tillbaka skiten innan vi åker hem. Få grafiken tillbakasatt kan vi glömma. Det hinner vi inte nu. Den här operationen som han håller på med skulle ta ungefär tre dagar eller så. Nu har han haft den i tamejfan snart en månad. Han är en såndär som på telefonen är så jävla positiv att jo fan nu är det snart klart och när man två veckor senare pratar med honom så har det inte hänt ett skit. Mkt frustrerande!

Har kittat i stort sett alla julklappar. Julrushen här börjar bli plågsam.

En Vecka kvar...

Hard suping katt

Yep yep yep!

Då var det klart!!
Vi har klarat av en hel säsong.
En jävligt hård säsong därtill!

I dag (fredag) jobbade vi vår sista dag.

Uppe på vägjobbet gick vi från att vara runt 30 i crewet till att det bara var Ullis kvar.
Vi har farit runt och gjort touch-ups och betat av listan med felaktigheter som the county officials upptäckte vid inspektionen.

Nu ska vi väl bara lämna igen pickupen och nycklarna till maskinerna och få våra sista checkar så är det väl tack och ajöss Noyen Construction för i år.

Hum hum. Här har vi väl ett par veckor kvar att lulla runt och köpa julklappar och sånt.

Nån som vill ha något speciellt?

Armageddon

Var på väg till BP från jobbet i går kväll när himlen plötsligt lyste upp något helt enormt. Först fattade vi ingenting och gissade att det var något helvetiskt fyrverkeri eller något liknande, men det visade sig att det var en meteorit som slog ned. Den syntes tydligen över hela västra Kanada. Fränt och lite läskigt. Så vitt jag vet har de inte lyckats räkna ut var den slog ned, men det gjorde den tydligen med en jävla fart.

Det har varit kallt. Minus elva och snålblåst så det har varit underställ på senaste tiden. Vi ska tydligen jobba tre veckor i sträck nu igen och det kan man ju tycka vad man vill om, men faktum är att vi bara har åtta dagar kvar att jobba innan vi slutar och sedan blir det lite av varje och det är 26 dagar till vi åker hem.

Nu till lite bilder

Kläääääs.

Det har varit ett par eländiga dagar. Det kom en deci snö i måndags natt. Det var inte så hejsan. Hela vår site var ett lerigt slask. Jag (Dan) jobbade ute nästan hela dagen och var dyngsur om fötterna och så lerig att RBG vägen nästan kom på skam. Det töade inte bort till idag heller så idag har varit lika eländig. Min traktorgrävare är helt täckt med sand och gegg så att det inte går att se ut genom fönstren. Fick ta en isskrapa för att hyvla av ett 3 cm tjockt lager av torkat skit på lysena för att över huvud taget kunna ta mig någon stans utan att hamna i diket.

Det ser ut på prognosen som att det ska komma mer snö inatt, så det kan bli några fler dagar med slem.

Det låter som att Douglas kanske ska åka bort några dagar med start imorgon, så det är ju alltid något att se fram emot!

Har fått en tid för att laga pickupen så den åker upp till mekanikern på måndag. Hoppas det går fort. Tycker inte om att vara utan bil.

Har fått sätta igång infravärmaren här på övervåningen då det är stört omöjligt att få upp någon värme hit. Dags för att krypa ned under duntäcket. BRRRRR.

Slutet är nära! Eller nja, i alla fall överskådligt!

Pom pom pom. Som vanligt. Det rullar på. Nedräkningen står på 37 dagar innan vi åker hem. Men den nedräkning vi just nu bevakar hårdast är den som står på 19. Den mäter hur många dagar av kneg det är kvar. Vi slutar jobba den sista november och det ska bli så skönt så skönt. Vår plan just nu är att ta en sista minuten till Mexico och slappa halvfull på en badstrand i en vecka innan vi kommer hem till thule.

I helgen var det CFR (Canadian Finals Rodeo) så vi passade på att gå och kika. Jävligt kul faktiskt. Tror att man måste vara lite halvt skadad i själva huvudet för att sätta sig på ett stort jävla as till tjur. Sedan var det utgång på cowboyhak med tillhörande mekanisk tjur för fulla idioter att rida på. En alltigenom rolig helg alltså.

Hm, är det allt jag har att skriva efter två veckor? Hm. Ja det är jävligt spännande här just nu.

Har ny kamera också. Har lite bilder, men det är så jävla segt att lägga upp bilder så det får bli sedan typ.

Vi va inte hemma i söndags å kunde dessvärre inte ringa hem till pappa Ivar å pappa Hans så vi skickar en stor kram via bloggen istället!

Inga startkablar? Nähä, då tar vi en katt istället!

Nu har det varit sådär slött igen. Till största delen beror det på att det bara händer samma saker om och om igen, så det är väl kanske inte så otroligt spännande att få veta vad som händer från dag till dag.

Så dåså, om man skulle ta och göra en summering av vad som hänt.

Jag blev inte kvar på väghyvel som jag trodde utan blev flyttad till Tom's vägtrumme-crew.
Kör alltså numera traktorgrävare och hjullastare. Jag blev flyttad dit eftersom han som jobbade där före mig helt enkelt slutade hux flux en dag. Han blev less och vid lunchen så slutade han och gick två mil tillbaka till Ft Saskatchewan eftersom han var dag brukade åka tillsammans med förmannen ut till siten. Hee Hee vilken fåne!

Ullis sätter upp sina pinnar var dag. Hon har också efter mycket övertalning fått prova på att köra väghyvel. Hon har hela tiden velat prova och tyckte att det var jättekul!

Kameran är stekt efter att ha varit i the hotsprings. Den går igång och fungerar i allt utom att ta bilder. Det är bara nåt summel. Måste blivit nå jox med linsen eller nåt. Trist som fan.

Förra helgen hade vi ledigt och skulle ta vår bil till stan. När vi klev in i den upptäckte vi att vi lämnat handskfacket öppet och att den lilla lampan där inne stått och lyst i två veckor. Således ingen ström kvar. Douglas var inte hemma och vi hade ingen aning om var vi kunde finna några startkablar. Vi letade runt hela gården och jag kikade in i ett skjul där det ligger massa rat och bakom en skiva plywood satt det en katt och tittade upp på mig. Till saken hör att det den dagen blåste något så ini helvete att det var helt förjävligt. Det var vindbyar upp emot 26 m/s.
Här satt alltså katten och gömde sig för vinden. Vi lockade fram den och tog in den stackaren i huset och matade den lite. Sedan dess har den stannat här. Det är världens goaste katt. Den sover varje natt mellan våra huvuden på kudden i sängen. Det är en hona som vi döpt till Frank.

När vi kom hem senare den dagen så hade en stor gran blåst ned vid infarten och tagit med sig ledningen så vi var strömlösa ett tag till att de kom ut och fixade och donade.

I helgen var vi också ut på lokal (som gamlingarna säger). Vi var ut på ett ställe som heter The Starlight Room med Shane, Jamie, Bev och Lillian. Hade jävligt roligt.

Har nu startat nedräkningen på riktigt. Har gjort upp en kalender med nedräkning till när man får ge fan i det här och åka hem! Med idag är det 50 dagar kvar. Känns fan som en evighet. Vi lyckades också få tag på tågbiljetter hem från STHLM med ett nattåg samma dag som vi kommer hem. Inget sova på jävla Arlanda alltså! Helt superbt. Det innebär att vi kommer till ÖSD vid sextiden på morgonen den 20 december. SER FRAM EMOT!!!

Idag ligger vi båda hemma från jobbet och är groteskt förkylda. Vi funderade igår morse på om vi skulle åka eller inte eftersom vi redan då mådde pyton. Vi åkte iaf men i mose gick det fan inte. Gårdagen var ett rent helvete för oss båda! Nåja, hoppas på snabb bättring...

Thnxgivin'

AAAAAHHH! Nu har vi haft en mycket välbehövlig långhelg. Det är thanksgiving och således har vi fått tre dagar ledigt. Vi inledde med att sluta klockan två från jobbet för att hinna ned till ett bilstajlningsställe för att se om de kunde göra ny grafik till vår stackars pickup när vi får en ny dörr och framskärm i framtiden någon gång. Till vår stora lycka så kunde de ganska enkelt återskapa allt det gamla till ett hyfsat pris av $165. Vi hade tänkt oss att göra lika den här helgen som vi gjorde ifjol. Att åka till Banff och hyra ett flådigt hotellrum, men vi kunde inte hitta några rum som inte var uppbokade som matchade våra krav. Vi försökte med Jasper istället och där hittade vi en jävligt snofsig svit med jacuzzi, dubbla plasmaskärmar, öppenspis och en massa annat mums.

Åkte på lördag förmiddag och kom dit vid fyra på eftermiddagen. Det är ca 40 mil från Edmonton till Jasper. Väl där gick vi på en finare resturang och åt det godaste vi ätit sedan vi lämnade sverige för dryga sex månader sedan. Vi badade i vår jacuzzi och gottade oss i att sitta i ett flådigt,varmt och rent rum för omväxlings skull.

På söndagen gick vi runt i Jasper och handlade lite och innan vi åkte hem åkte vi upp till Miette hot springs och satte oss i det tokvarma vattnet som kommer upp ur berget där. Där hade jag med mig min vattentäta kamera i poolen som den dagen inte visade sig från sin allra vattentätaste sida. Kort sagt så vet jag inte om den någonsin kommer att starta igen. Den ligger på tork med alla luckor öppna och jag är inte skitglad. Ja. Vi skulle ha lagt upp bilder från helgen om vi hade något sätt att få ut dem ur kameran.

En historia som är värd att berätta är att när vi skulle åka ifrån Miette och svänga ut på HWY 16 så hade vi ett praktexemplar av kanadensisk bilförare bakom oss. När jag stannade vid stoppskylten passade han på att medan jag började rulla för att köra ut så körde han runt mig så att jag nästan körde in i sidan på honom. (Vi skulle båda svänga höger). Jag var så tokförbannad att det är tur att jag inte har rätt att bära vapen. Lite senare när jag och Ullis sitter och som bäst diskuterar vad vi skulle vilja göra med det aset sedan vi hällt tabasco i hans ögon och sprättat upp hans scrotum med en rostig spik, kör vi förbi en snutbil. Och vem har stoppats och sitter och ser skitsur ut. Jo vår favoritbilist nr. 1. Lite instant karma där. Vi log åt honom och high fiveade varandra när vi for förbi.

Måndagen har vi spenderat i West Edmonton Mall i ett halvhjärtat försök till att julhandla.

Känns jävligt surt att helgen är över och att det är tillbaka till slitet imorgon. Skulle behöva en hel vecka till för att vila upp sig.

Zzzzzzz

Jaha, då va d dax att göra ett försök att uppdatera er därhemma på vad som händer på andra sidan sjön.

Var ju som sagt lediga en helg å då passade vi på att åka till Brazeau damm å åka lite fyrhjuling med Shane. Vi åkte i den uttårkade flodådran nedanföra dammen. D va lite udda men väldigt coolt! Shane har alltid nåt schysst ess i bakfickan att visa oss! Efter d så tog vi å for till Jamie för att dricka lite bärs å Mikes å kolla på Family guy, Tracey kom åsså förbi en sväng å gjorde oss sällskap. Söndagen spenderades lagomt bakis i sängen!

Sen va d dax för ytterligare två veckor av hårt arbete. Eftersom d minskat ner på dumperarbete så har Dan till sin stora förtret återigen blivit satt på väghyvel eftersom vår mustachprydde väghyvelförare spårlöst försvunnit? Själv har ja gjort min premiär på doser, gick väl sådär, men skoj va d! Spenderade två timmar med att försöka jämna ut dumperhögar till en snygg jordvall... Annars har jag varit fullt upptagen med min GPS. Många miles per dag blir d! Lite incidenter har vi också haft. Kens pickup har blivit påbackad av en scraper (blev en fin buckla!), grävt av både en gasledning och telefonledningen, plus x antal nedbruta maskiner och okänd volym olja i marken... . Annars har d varit incidentfritt!

Inte en lugn stund hemma heller eftersom katastrofen i huset kommit hem, så nu e d slut på öl å Mikes i kylen, värme, tystnad å allmän trivsel... Och fortfarande inte ett ljud om vår pick up!

(Paus för att lugna ner mig!)

Men vi har bestämt oss för att ta saken i egna händer, så i veckan tog vi upp Fred till Alan som e plåtnisse, å han lovada att göra ett kostnadsförslag åt oss så att vi kan få bilen lagad nångång!

Till helgen är det Thanksgiving här vilket för oss betyder 3 dagar ledigt, Jippie! Det e en himla tur eftersom vi e så trötta att vi nästan inte vet vad vi heter längre. Dan säger att han inte varit så här utsliten sen lumpen! Tur e att freeze up e inom räckhåll nu...

Rocket man

Då har vi snart klämt två veckor i sträck igen. Ska få ledigt nu till helgen är det tänkt, men vi får väl se hur det blir med det. I måndags regnade det som fan och vi var nästan helt säkra på att vi skulle få åka hem igen när vi på morgonen kom in på sajten och den var ett enda stort dynghål och det skulle vara den sämsta jävla idé någonsin att börja slaska runt med några maskiner och göra det hela värre. Till saken hör också att man egentligen inte kan köra dumpers när det regnar, för speglarna täcks med damm och jord och skulle efter det lika gärna kunna bytas ut mot några skivor wellpapp. Som ni alla förmodligen gissat vid det här laget så fick vi inte ledigt. Resten av crewet fick ledigt utom Ullis, jag och ca. fem andra stackare ur crewet. Det var en förjävlig dag som syntes helt meningslös. Tror det finns någon ny naturlag som säger att jag och Ullis aldrig någonsin kan få ledigt vad som än händer!

Ullis har fått lära sig GPS utrustningen nu lite mer och har även fått tillfälle att använda den. Som det låter på henne så går det väldigt bra och hon smackar i stakes som aldrig förr!! Allt ser lugnt ut nu, men under den gångna veckan har Ullis haft ett par kraftmätningar med Brianne.

Jag har hållit på att strypmörda vår spredcat-förare idag. När man dumpat sitt lass med dumpern ska det ta dosern ca 30 sekunder att dosra ut det till lämplig höjd. Jag klockade den idioten till fyra minuter och trettiosju sekunder en gång. Ett komplett under att han inte fått stor förmanskänga uppkörd i rektum! Kort sagt så har det varit en fruktansvärt långsam dag med stor frustration. Vi har fem dumprar som dumpade hos honom och det betyder att man varje gång man kom med ett lass fick sitta i tjugo minuter och vänta. Funderade ett tag på att lägga i växeln och köra över mig själv med den. I går däremot rejsade jag med scrapersarna (som egentligen är mkt snabbare än en dumper) och lyckades till förmannens förtret köra om fyra av dem.

Som sagt så ska vi få ledigt till helgen och vi har tänkt att åka ut och brumma lite fyrhjuling på lördagen och sedan dricka oss sanslösa hemma hos Jamie på kvällen. Får se om planeringen håller!

En död man till häst

Då har vi haft två dagar ledigt!! På fredagkvällen gick jag (Dan) ut och drack öl med Shane och Jamie medan Ullis stannade hemma och gick och lade sig.

Lördagen spenderades i olika affärer och Ullis lyckades köpa lite nya arbetskläder och lite andra kläder. Ullis passade också på att köpa ett Nintendo DS som hon är mycket glad över. Nu kan hon spela Mario igen! På kvällen käkade vi på BP.

I dag söndag så tog vi oss i kragen och åkte ned till Body Worlds utställningen. Ni vet, utställningen med lik som plockats isär eller poserats lite olika. Jag är helt övertygad om att mamma Ulla-Karin skulle vilja ha den utsällningen hemma! Otroligt intressant. Se kroppens alla beståndsdelar, och riktiga sådana därtill. Ullis var lite äcklad en sväng, men det var inte så farligt som man kan tro. Det var skrämmande lätt att se på lungorna vilka av kropparna som varit rökare och inte.

Sova tajm.

Swamp people..

Här flyter dagarna på, Dan alternerar mellan sin dumper å sitt trädgårdsmästar jobb, men enligt ryktet så kan d bli värre maskiner i framtiden typ väghyvel, eftersom vår riktiga förare ej kommit tillbaka än, han sitter väl i fängelse el nått?

Själv väntar ja på min GPS å chefar motvilligt. Eftersom vår sajt e typ 9km lång så e d svårt för förmannen Ken att hålla koll på allt så han tyckte d va lämpligt att ge mig en sida av sajten att hålla reda på. Vilket inte alls visade sig va så lätt... Har kommit fram till att många av dom äldre herrarna e en bunt crybabies! Å inte faan e dom särskilt duktiga heller!

Sen har vi upptäckt att d bor folk i träsket innanför vägen vi jobbar med, ja misstänker starkt att dom påmminer om människorna i filmen Den sista färden, pappa du vet; Squiel like a pig!
Har inte vågat mig in i träsket för att ta en närmare titt än... Återkommer med mer info om ja blir modigare....

Här kommer d lite bilder åsså, nåra qudingbilder från Bon Accord, fallskärmshoppningen, å jobbet!

100-dagars!

Ok. Erkänner att jag (Dan) räknar dagar till vi åker hem. I dag är det precis 100 dagar kvar. Det är lite upp och ned med hur man står ut med slitet. Just nu är det ok.

Vi hoppade ju iaf fallskärm på min födelsedag. Det var förjävla fränt. De låg lite efter så vi fick inte hoppa förrän vid solnedgången, men det gjorde det bara mäktigare. Nästan 30 sekunder fritt fall. En stor massiv röd solnedgång över prärien medan man störtar mot marken. Det var en riktig rush. Jag trodde inte att Ullis skulle göra det, men det gjorde hon utan mycket tvekan trotts sin otroliga höjdrädsla. Hon tyckte att hon skrek hela vägen ned! Hon säger att det är det häftigaste och mest skrämmande hon någonsin gjort, men hon skulle göra om det.

Annars har vi knegat igenom den här helgen uppe på vägjobbet. Jag har blivit skickad med min dumper upp till Ken's vägjobb. Där kör vi fem stycken dumpers, två väghyvlar, två grävmaskiner, sju scrapers, tre pushcats, fyra dozers, fyra vältar, en traktor med disc och en traktorgrävare. Det är så inihelvete med folk och hälften av dem ser ut att nyss ha blivit utsläppta från kåken. Folk får sparken och slutar till höger och vänster. Jag är otroligt glad att jag inte kör scraper längre. De har installerat komradios i alla scrapers/puschcats och förmanspickups. Det är ett evigt skrikande, svärande och klagande på den där jävla radion, men jag sitter välsignad i min dumper och spelar min mp3 och får vara i fred.

Det är lite mer avslappnat att jobba för Ken. Ullis är också glad att hon är där och trivs mycket bättre med sitt jobb nu. Det rullar på bra. Nu för tiden måste vi vara on site en halvtimma tidigare än alla andra för att starta alla maskiner. Av någon anledning så har det blivit Ullis jobb och vi måste ju också vara kvar där en halvtimma efter dagens slut för att stänga av allt. Lite drygt, men checken blir ju större.

Vår levnadsstandard är mycket drägligare nu eftersom Douglas har begett sig till BC i ett par månader för att dyka, så nu är huset åter fritt från blomflugor och annat oknytt och det går att röra sig i köket utan att vada fram i matrester, disk och skräp. Dörrarna på huset är stängda och släpper inte in djur och ut värmen.

Det är frost på mornarna nu. Träden har börjat skifta färg och fåglarna har börjat samlas för att flytta söderut. Det är härliga tecken på att freez up är inom räckhåll.

Tänkte lägga upp lite bilder, men vi har glömt kameran ute i pickupen och ingen av oss är så sugen att gå ut i kylan och mörkret för att hämta den så det får bli sen.

Och ute eldas det katt

Vädret har lugnat ned sig lite. Det är inte tokhett längre. Ullis är inne på sin fjärde vecka utan en ledig dag. Inte nog med det. Hennes crew tar inte lunch eller fikaraster längre heller. Det låter däremot som att de kommer att vara klara any day nu. Ullis har i skrivande stund inte kommit hem från jobbet så jag vet inte om de är klara redan.

Mitt crew var starkt decimerat idag då Donna slutat för att löjla sig i skolan istället för att knega skithårt. Alamera var full så hon kom inte. Det var bara jag Rick och Danny.

I går (söndag) hade jag ledigt medan Ullis som vanligt jobbade. Jag passade på att städa lite. Städade övervåningen för det är fan ingen ide att städa nere. Spenderade några timmar på köket häromdagen, men det såg lika jävligt ut bara nån dag senare så det är helt tröstlöst. Skulle igår tvätta våra sängkläder och körde därför igång tvättmaskinen. Halvvägs igenom så tog det helt slut på vatten. Det är ju också en jävla situation att hamna i. Fick duscha i Douglas husvagn och det var drygt.

Evas katter Muschi & Neon har blivit nedtagna idag så nu står Eva, Marie och Douglas och eldar upp kadavren utanför altanen. Humdidum.

I've never been able to properly express myself in this climate

Det är varmt. Det är mycket varmt. Det har hållit 30-33 grader hela veckan och det ser ut att hålla i sig. Det ska vara 33 i morgon igen. Just nu åskar det som satan! det blixtrar infernaliskt söder och väster om oss. Jag (Dan) har varit ledig idag medan Ullis varit nere och jobbat vidare i Camrose. Jag passade på att lata mig och nu på kvällen så var jag iväg en sväng och åkte fyrhjuling med Bernie. Ullis har jobbat över mer än vanligt idag och kom inte hem förrän vid tio.

Jag jobbar nu uppe i Provident med Danny Noyen. Jättesoft jobb. Har också gjort full cirkel och har nu blivit satt på alla sorts maskiner som Noyen har. I tisdags blev jag satt på grävmaskin och körde den en dag. Det var jävligt kul. Lite annat än traktorgrävaren.

Ullis tror att de kommer att vara färdiga i Camrose på fredag eller så, så det ska bli spännande att se vad som händer då!

Not yet, I want to study its habits!

Nu har det hänt lite saker. Jobbet i Camrose håller på att bli klart och det skärs ned på personalen. Jag (Dan) Har skickats till Provident. Fabriken jag jobbade i förut i våras. Min dumper skickades dit och jag skulle vara där 07:00. Jag kom dit i god tid och var också den enda där. Efter ett tag dyker det upp två förmän som egentligen inte är några förmän och de såg mycket förvirrade ut. Hela dagen spenderades med att sitta och vänta på maskiner och försöka reda ut vad som skulle göras. Vid elva kom min dumper, men det kom ingen grävmaskin förrän vid 14:30 och då regnade det och åskade något fruktansvärt så det var inte värt att göra något. Satt dock och stirrade till klockan sex då jag blev hemskickad.

Idag var vi också utregnade i Provident. Alla blev hemskickade utom jag. Jag blev skickad till Kens vägjobb för att gräva ut vägtrummor med traktorgrävaren.

Ullis är däremot kvar i Camrose och är väl inte så nöjd med det. När hon kliver upp på morgonen så ligger jag kvar och sover i sängen och jag kommer också hem någon timma innan henne. Gör ett nytt försök och återupptar min löpning som legat nere medan vi jobbat i Camrose.

Fortfarande har inga steg tagits mot reparation av vår pickup och nu använder jag den ju så det kommer inte att bli av på länge nu. Suck och stön (argt mummel & svärande).

Mortal Toil

Vi har haft en för kort men välbehövlig långhelg. Efter 21 tolvtimmarsdagar i sträck så är tre dagar ledigt lite lite. I dag var första arbetsdagen tillbaka och den var inget vidars. Vår väghyvelsmaskinist var borta av okänd anledning så jag med mina ytterst begränsade kunskaper fick ta hand om hyveln och de fem lastbilarna som i stadig ström dumpade grus. Lite panikartat, men det gick väl på nå vis det också... Douglas hade ju sin pigroast i lördags, så vi hade lite av våra människor här också. Det var skittrevligt och Shane åkte inte hem förrns på måndagen. Själva grisrostnings joxet var väl lite sådär halvkaotiskt. Douglas hade inte sovit på tre dagar eller nåt sånt när det väl blev av. Han såg ut lite som en zombie. Trist bara att halvvägs genom kvällen när det skulle övegå från ätande till festande och elden började ta sig så öppnade sig himlen och det började spöregna nåt så ini helvete! Vi smet in i Shanes husvagn som han dragit ned och blev där resten av kvällen till runt tvåtiden på natten när det slutat regna och vi tog oss ut och ruskade liv i elden igen.

Men förihelvete

Vi är skittrötta. Har jobbat 12-timmarsdagar i tre veckor i sträck nu. Ser fram emot helgen nåt så grymt. Idag har varit en skitdag. Jobbet sög. När vi kommer hem visar det sig att svettlukten på nedervåningen har backat in i vår fina pickup med sin äckliga släpvagn och gjort ett vederstyggligt hål i passagerardörren och framskärmen. Denna pickup som vi vårdat ömt och varit så stolta över att den varit i sådant ruskigt fint skick för sin ålder. Vi har upp till nu varit helt säkra på att vi kan få mer pengar för den när vi gör oss av med den än när vi köpte den. Men det blir väl inget av med det nu när passagerarsidan ser ut som en älgröv. Han tyckte att han skulle ta den till sin plåtmekaniker nästa vecka, men jag ger mig fan på att det är nån månads väntetid hos honom och även om han får in den så kommer den aldrig mer att vara sig lik. Om det tar en månad betyder det att vi kommer att få köra omkring med en passagerardörr som inte går att öppna. Det är ju fan som om allting går på räls. Synd bara att rälsen leder till jämmer och elände.

On the brighter side så fick vi lön idag. Det var en finfin check på 3250 dollars efter skatt (typ 19 000 kr) och det är ju inte fy skam för två veckors arbete.

Nä nu ska vi ligga och oja oss och tvivla på mänskligheten. Är lite utfreakade över den där bussgrejen.
Fan vilka sjuka människor det finns. Funderar på att flytta ut i skogen för att slippa alla psychon. Om vi inte blir ihjälkörda av nån packi-truckdriver först vill säga. Ullis undrar om någon har ett Bertil Enstöringhus att sälja till oss (Helikopterfunktion ej krav men gärna med fyrtorn).



Här kommer en bild på vår en gång fina Fred...

Staten och Kapitalet

Ja det rullar på och pigroasten närmar sig med stormsteg. Poltergeisten på nedervåningen har lyckats få tag på ett lamm, två vildsvin och en get. Annat än det har han inte lyckats förbereda någonting. Inte så förvånade och de som vi bjudit kommer för att se på spektaklet.

När vi kom hem häromdagen så låg det ett gristryne på bänken. Det visade sig att han sparat gristrynet från pigroasten som han hade för två år sedan. Skitmysigt. Det får en ju att fundera vilka andra godsaker som han härbärgerar i frysen. Man ska passa sig jävligt noga för att gräva för djupt i den! Sedan när vi skulle duscha så låg det en blöt hatt i handfatet. Det ligger ju nära till hands att fråga hur detta kom sig och det enkla svaret som gavs var att han duschat med den på. (...)

I går åskade det något fruktansvärt och blixtarna kom ned lika hårt som regnet. Douglas förklarade att han gillade åskan och drog sig till minnes en gång när han stod naken på ett fält och blixtarna slog ned kring honom. Inget riktigt svar på varför han var naken.

Jag (Dan) fick min skatteåterbäring i fredags, men skitjävlabyråkraterna hade bestämmt sig för att räkna om min återbäring och istället för att ge tillbaka 3800 dollars så fick jag 2100 dollars. Känner mig hyfsat rånad, men Ullis har inte fått sin check än så vi vet inte vad som kommer att hända med henne.

Vi har brytit igenom de sista metrarna på jobbet så nu är slutet nära. Kanske kan bli klara om två veckor om vädret håller. Har inte varit utregnade på ett bra tag nu så det kan funka. Ser fram emot att få helgen ledig. Det var ett tag sedan vi hade ledigt nu. Allt dumperjobb är nästan klart så vi får se om jag skickas iväg med min dumper om ett par dagar eller om jag får stanna kvar och harva dozer och väghyvel. För egen del skulle det vara jävligt skönt att bli skickad. Slippa den fruktansvärda resvägen och få komma tillbaka på dumpern. Det är ett ruggigt avslappnat och lätt jobb om man jämför med det jag gör nu.

Jag (Ullis) har lyckats skaffa mig en ovän på vår sajt. Nämligen vår mkt otrevliga granne Shotgun Sallys mentalt sjuka hund! Två ggr har hundjävlen kommit efter mig å bokstavligen jagat bort mig. Den kommer endast då ja e själv med Gpsen å grejjar. Den morrar, visar tänderna å e allmänt otrevlig.. Mkt obehagligt!

Efter jobbet i lördags köpte förmannen med sig en kasse öl ut på siten som hon bjöd crewet på. Aningen annorlunda för henne.

I dag fick vi sluta en hel timma tidigare! Helt otroligt! Håller hon på att bli sjuk?

Den här helgen har det varit fruktansvärt mycket evenemang i stan som vi inte kunnat gå på. Det har varit Indy racing, Capital X festivalen, monsters of rock, Monstertruck racing, Wetaskiwin Airshow och nå konstigt kanotpolo som Ullis ville gå på. Det var ju en jävlig lämplig helg att jobba rakt igenom. Sedan var vi sugna på att gå på en utställning som heter Body Worlds. Där har de typ stoppat upp lik och poserat dem lite olika. Det låter helt jävla sjukt och som nåt som hör hemma på kultursidorna i ÖP, men det skulle tydligen vara riktigt intressant.

Nu har vi sullat bort all vår extra lediga tid med att skriva blogg så det är väl dags att sova igen. Ska försöka att ringa far och gratta på födelsedagen i morgon om han går att få tag på utomlands och allt. Om inte så grattis grattis.

Ullis grattar också sin far. Nej hon glömde inte, men det går inte att ringa utomlands med mobilerna som vi har så det gick i stöpet. Ivar fyllde på söndagen och Hans fyller på måndagen.

Godnatt.

Vind, damm och solgass

Veckan har rullat på. Jag (Dan) har kört dozer hela veckan och idag lite väghyvel också. Lyckades idag att göra ett hyfsat jobb med grusvägen och blev mycket nöjd. Häromdagen var det riktigt hett igen. Vid slutet av dagen ska banden skottas ut på dozern så Ullis som varit ute hela dagen lång kom för att hjälpa mig med det. Hon mådde däremot inget vidars och han bara skotta lite innan hon började kräkas hejvilt. Hon hade fått ett härligt litet värmeslag. Var slapp som en pannkaka hela kvällen och mådde inte skitbra nästa morgon heller. Som tur är så har det regnat lite under natten till idag så att temperaturen har sjunkit till lite mer behagliga 20 grader. Det har också bundit upp mycket av det damm som virvlar runt på siten hela dagarna efter dumprarna. Jo just ja, vi har fått in två dumpers till med förare från företaget Ambient. Dessa två var nog de skabbigaste gubbar vi någonsin sett. Det gör nästan ont att titta på dem. Ullis säger att hon börjar må dåligt av dem. En hade idag bytts ut mot en yngre kille, men den vedervärdigaste av de två är kvar. Hans näsa ser ut som ett illa tilltygat stycke rå köttfärs som koagulerat mitt i ansiktet på honom. Ujujuj.

Idag satt även Ullis och filosoferade på tågspåret då ett tre kilometerståg smög sig på henne bakifrån. Med andan i halsgropen lyckades hon ta sig av spåret och påkalla uppmärksamheten av Brianne som också stod på spåret och funderade.

Spänning och sånt.

Nu blir det hett igen

Torsdag:
Samtalet kom 06:30 så det blev inte skitmycket sovmorgon. Vi skulle till Ken's site i norra delen av stan, men halvvägs dit ringde hon igen och sa att Ullis blev tvungen att åka ned till Camrose med pumparna så hon släppte av mig på siten. Där fanns tre maskiner. En dozer, en väghyvel och en vält. Det visade sig att Shane skulle köra dozern och jag skulle ta väghyveln och i en gemensam ansträngning skulle vi "strippa" siten. Det går till så att Shane dozrar bort matjorden med dozern och jag kommer efter och tar bort det lagret som är blandat matjord/clay. Senare anslöt Jamie i traktorgrävaren och vi hade en hyfsat framgångsrik dag.

Ullis fick åka från Camrose vid femtiden så hon kom tillbaka i god tid så vi bestämmde oss för att åka ned på puben som låg något kvarter ned. Detta trots att Ullis var i stort sett täckt av lera från topp till tå. Sagt och gjort så åkte alla fyra dit och blev riktigt på trynet.

Fredag:
Jag (Dan) har sett ut som en svårt eldhärjad Fiat Punto då jag fortfarande var branog dragen när klockan ringde i morse. Jag blev satt på att köra dozer i Camrose och det gick väl sådär. Vid lunch började det släppa och vid slutet av dagen så såg jag nästan ut som folk igen! Ullis kutade runt med en GPS och hade jättemycket för sig och såg ut att ha överlevt bra. Shane såg ut som stryk men Jamie höll masken ganska bra. Alla var mycket glada när dagen var över.

Lördag:
Mera dozer i Camrose. Ullis har pumpat mera vatten och kört lite vält.

Söndag:
Se lördag. Skillnaden är att det har varit över 30 grader varmt och det ser ut att fortsätta vara så genom veckan. Tycker muchos synd om Ullis som är på marken och inte har nån AC.

Kaktussaft? Då är jag hellre törstig!

Tisdag:
Fick samtalet runt 08:00 så det var en frisk sovmorgon.
Förmannen hade gjort misstaget att säga åt servicebilen att inte komma och tanka maskinerna då hon trodde att det skulle räcka dagen ut. Jag fick ta Shane's dozer eftersom han var på en annan site. Efter ett tag var det farligt lite soppa kvar i den så jag fick åka och parkera den och ta den andra lite mindre och mycket äldre dozern. Då ser jag att det är nästan lika lite soppa i den, men förmannen försäkrade mig att det är mätaren som är paj. När mätaren stod och blinkade på noll ringde jag igen för att försäkra mig om att det var OK och hon sa att jag bara skulle fortsätta köra och visst, en kvart senare tog det stopp. Ena dumpern hade ätit generatorremmarna så den blev tvungen att fixas. Den andra dumpern var låg på bränsle och vid den tiden hade vi fått ett regn som gjorde det nästintill omöjligt för dumprarna att ta sig fram genom gyttjan och då sket vi i det och åkte hem. Klarade oss till fyra iaf.

Onsdag:
Började i vanlig tid och lyckades jobba till 18:30 för första gången på ett tag. Vädret var ok hela dagen till alldeles innan vi skulle sluta. Vi kunde se "funnel clouds" bortanför Camrose och det var en "Tornado Watch" utfärdad. Precis när vi skulle sluta så började det regna som satan. Det haglade en sväng och förvandlade siten till en lerpöl igen. Vi kommer att få vänta på ett samtal i morgon igen. Lite sovmorgon då alltså.

Maple Sugar & Other Fiddle Favorites

Det har gått nästan en vecka. Det har regnat av och till i en hel vecka nu. Vi har bollats mellan Camrose och Fortet hela tiden. Jag (Dan) har varit uppe i Petro Gas och lagt kulvertar. Eller kört packningsaggregatet på traktorgrävaren iaf. Blev sedan skickad ned till Ken's site för att köra pushcat eftersom Jamie blev skickad till Camrose för att blada lite gyttja, men alldeles innan han for så rök fläktremmen på pushcaten så jag fick köra väghyveln medan den lagades och sedan var det pushcat resten av dagen.

En annan dag fick jag uppdraget att med traktorgrävaren fylla igen ett mkt stort hål med en mkt stor hög jord. Det tog hela dagen eftersom traktorgrävaren är löjligt liten och skopan lika så.

Söndagen hade vi ledigt. Passade på att ringa till mormor för att höra hur det var med henne. Var över och mekade med vanen hos Lisa utan större framgång. Såg att det kom ström ur jordkabeln till tändspolen och det låter inte friskt. Ska dit å dona nå mer när vi får chansen. På kvällen åkte vi downtown för att kolla på the street performers festival med Bobbie men den hade slutat när vi kom dit så vi gick ut och käkade och sög lite pilsner istället.

Idag åkte vi ned till Camrose för att försöka lite igen. Jag fick köra dozer och vi lyckades jobba till halv tolv eller nåt sånt innan det började våldsregna. Upp till Ken's site och scraper för mig och laser för Ullis som varit på Ken's site mycket i veckan förutom några dagar när hon blev skickad upp till ett annat projekt för att köra traktor.

Jaha nähä inte så mycket nytt alltså. Det rullar på i samma banor hela tiden. I morgon väntar vi på ett telefonsamtal från förmannen om vart vi ska åka, men vi misstänker att det inte blir till Camrose. Enligt prognosen kommer det att regna hela natten och hela morgondagen så vi kan nog glömma det. Nu är det dags att sova (Om det går. Douglas spelar fiolmusik på fruktansvärt hög volym från sin bil utanför fönstret så det kan bli lite strävt!)

Cats and dogs fell from the sky

Tillbaka nere i Camrose. Jag (Dan) har kört dumper och väghyvel. Behaglig temperatur idag åtminstone. Runt 17 grader och lite vind då och då. På vägen hem började det dock att regna nå så inihelvete. Full fart på torkarna på bilen men såg ändå knappt någonting! Stannade på Hortons för att köpa varsin Toasted Chicken Club Combo, men efter att vi lämnat tillbaka dem två gånger eftersom de råsoporna inte lyckats få till dem gav vi upp och for på Quizno's istället.

Douglas har klippt gräsmattan och städat lite medan han sänkt en halv flaska rom.

Ten rounds with Jose Cuervo

Söndagen fick vi ledigt. Sov mycket. Åkte ner på Kingsway och shoppade lite. Fortsatte ned till Whyte ave och käkade på Julio's Barrio. En trevlig och avslappnad dag. Det regnade hela dagen så vi var hyfsat säkra på att det inte skulle bli något jobb på måndagen heller. Passade därför på att sula i mig ett lass öl. Telefonen ringde dock klockan 07:45 och vi fick åka in till fortet för att jobba lite på en site där. Jag (Dan) körde scraper och Ullis höll koll på alla pinnar som kördes ned. Skjönt att jobba där då det bara tar 20 min att komma dit och hem! I morgon ska vi ned till Camrose igen för att se om det går att göra något där eller om det bara är gjyttja med hela skiten.

Utregnade för 3605:e gången!

Veckan har varit hyfsat händelselös. Har jobbat som skadedjur. Den nya trenden är att vi inte får sluta vid halv sju på kvällen utan vi blir kvar där till sju/halv åtta och det betyder att om vi kör raka vägen hem och inte handlar eller behöver göra något annat så är vi i huset vid halv nio eller nåt sånt. Sedan ska det ju lagas middag och sånt så det blir inte mycket sova av nu för tiden.

Onsdag:
Körde väghyvel hela dagen och Ullis håller på att smälla av nere på marken då det är 30 grader varmt och inte mycket till vind. Hällde i ny olja i crossen och kittade den så att den är redo för nya äventyr.

Torsdag:
Väghyvel igen. Fortfarande stekhett. Körde upp hyveln till fortet. Jag började 17:00 och det tog två timmar att komma fram. Ullis lämnade Camrose i pickupen runt sju. Jag fick vänta uppe på shopen och när hon kom fram så var det en massa jox som skulle donas med så vi var inte hemma förrns runt nio. Sömnbristen börjar bli jobbig. Suger i oss Red Bull för att kunna hålla oss vakna och inte köra åt helvete på mornarna.

Fredag:
Tillbaka på dumpern. Det började regna när vi åkte hem.

Lördag:
Camrose var kasblött. Det stod 30 cm vatten i vår borrow pit.
Ah, kanske hem och sova tänkte vi, men icke. Vi blev skickade upp till shopen för att högtryckstvätta några betongplattor. Ganska avslappnad dag. Vi blev skickade bort till en ny site för att där köra lite disc, men när vi kom dit så började det att regna så smått så vi fick åka hem! Vi passade på att åka till Saint Albert för att plocka upp lite reservdelar till våra terrängfordon och för att tvätta vår ack så solkiga pickup. Sedan har vi chillat här hemma och vilat. Vi har fått instruktioner att vänta här hemma till att förmannen ringer imorgon. Får se om det har torkat upp såpass att det går att göra någonting i Camrose eller om vi blir skickade till nåt annat pling plong och hehe som vanligt...

Här kommer också de utlovade bilderna från Cadomin i helgen! (Tror jag har fått bukt med viruset i datorn utan för mycket skada skedd)

Canada Day

Sedär ja. Nu var det Canada day! Den kanadensiska nationaldagen! Vi har ju som bekant inte skrivit något på en vecka av olika anledningar. Här kommer en av våra ökända summeringar.

Tisdag:
Var utregnade och firade det med att försöka reda ut försäkringstrasslet från förra året då ett apskaft till fetmongo körde in i oss när vi var på väg till Banff. Det är en utdragen procedur och nu tycker tydligen hans försäkringsbolag att det var vårat fel att han bytte fil halvvägs och rammade oss. Nåja. Hoppa och skit Kalle Spånholk!

Vi passade också på att köpa en cross. Det blev en -07 Honda 230 som vi införskaffade i lämplig tid inför resan till Cadomin i helgen. Åkte också runt som tokar för att shoppa camping grejjor inför trippen.

Onsdag:
Vi fick inleda dagen med att avsluta vårt ogrässprayningsjobb på shopen innan vi blev skickade upp till Petro Gas. Jag fick köra dozer och Ullis fick chefa.

Torsdag:
Tillbaka i Camrose. Hyfsat normal dag med undantaget av en sjuhelvetes storm som drog in vid femtiden och regnade ut oss. "Funnel clouds" som är upptakten till en tornado tog mark några mil från där vi jobbar. Lite scary. Förmannen skulle ringa på fredagen om vi skulle jobba eller inte p.g.a. regnet.

Fredag:
Hoppades innerligt att förmannen inte skulle ringa då vi behövde tid på oss för att packa och förbereda inför trippen, men tro på fan att hon ringde vid sju. Nåja två timmars sovmorgon är ju inte fy skam. När vi kom ned vid nio så fick vi veta att det inte skulle köras några dumprar den dagen så jag (Dan) blev satt på väghyvel igen. Börjar få koll på vimlet av spakar där inne. Den här gången blev det hyvel hela dagen. Ullis sysslade med vattenpumpning.

När vi sedan stressat hem så var det bara att packa väskor, lasta cross och fyrhjuling och bege sig ut på vägen. Vi mötte upp med Shane, Beverly och Chad på HWY 16 och styrde kosan västerut. Det var väl runt midnatt när vi lämnade Edmonton. Målet för kvällen var Hinton som ligger 30 mil väster ut. Vi kom dit vid 03:00 ungefär och slog upp vårt tält medan Shane kittade sin stora husvagn.

Lördag:
Packade ihop och åkte in till Hinton för att proviantera upp och köpa sånt som man glömt hemma. Chad hämtade sin pappas fyrhjuling och sedan fortsatte vi resan mot Cadomin. Det var ungefär 8 mil från Hinton till Cadomin, men det tog ett bra tag att komma dit eftersom vägen är väldigt smal och dålig. Efter vi passerat Cadomin åkte vi några mil rakt in i skogen och såg många campare längs vägen. Till slut hittade vi platsen som vi letat efter och slog läger. Spenderade dagen med att kitta ved, dricka öl och göra andra campingrelaterade saker.

Söndag:
Nu jävlar skulle det åkas fyrhjuling. Målet var Ruby falls som är ett glaciärmatat vattenfall av hyfsad storlek. Till fallet var det ungefär två mil lite drygt. Men helvetes jävlar anamma! Det var körning som hette duga! Det var gjyttja, gjyttja och gjyttja. Det togs sats. Det bars. Det winchades, svettades och klafsades. När vi kommit en bit på vägen kunde vi konstatera att vi höll en medelfart på 2 km/h. När man kommit ut ur de leriga partierna skulle det korsas floder. Ganska djupa och strömma floder dessutom. Och jävligt kalla.

Att ta sig in till fallen över floderna var inte allt för jävligt, men vi skulle ta en annan väg hem. Härligt tyckte vi. Slippa den förbannade gjyttjan. Bara det att nu var vi tvugna att göra runt 14 flodkorsningar. Till saken hör att floderna var högre nu än de brukar så det ställde till det för oss. På ett ställe var det så djupt och strömt att Shane och Chad knappt fick över sina stora värstingfyrhjulingar och när de väl var över så tog de sig inte tillbaka för att assistera oss så jag och Ullis stod kvar på andra sidan med vår lilla fyrhjuling och vår cross. Cross är fan inte det lämpligaste fordonet att korsa strida strömmar med! Till slut lyckades vi kasta ett 25 meter långt rep, som vi hade med oss, över floden så att vi kunde knyta ena änden till fyrhjulingen och andra till Shanes winch och så drogs Ullis över floden på fyrhjulingen. Efter mycket slit lyckades Chad kasta tillbaka en repände till mig som jag slog om fälgen på framhjulet på crossen och så winchades jag genom floden på crossen.

Ungefär fem lite lättare flodkorsningar kom det en jävlig en igen. Det var en luring och när jag skulle testa att korsa den så sveptes jag och crossen med i floden och jag hamnade under crossen på botten febrilt klamrandes vid den så att den inte skulle flyta iväg. Jag lyckades ha huvet ovanför vattnet, men började hyperventilera eftersom vattnet bara höll någon plusgrad. Ullis var snabbt ute i floden och hjälpte mig att hålla fast crossen och Shane dök upp på sin fyrhjuling. Vi fick upp crossen på stranden igen och fick lasta den bak på Chads fyrhjuling då den nu var full med vatten. Shanes syster Beverly hade också svepts med och rullat sin fyrhjuling i en annan överfart. Vi måste varit en lustig syn när vi kom ut ur skogen och gjorde vår sista flodkorsning. En fyrhjuling på släp i bogserlina och en cross fastspänd på en annan fyrhjuling. Jag åkte med Ullis sista biten ut.

Vi tog oss till lägret och gjorde upp en härlig eld och bytte kläder. Tappade ur oljan och bensinen på de drabbade åkdonen och ersatte med ny vattenfri.

Den natten sov vi ganska bra. Det hade tagit oss tolv timmar att ta oss dryga fyra mil. Kraftledningen kan gå hem.

Måndag:
Eftersom det här är en long weekend så hade vi tre dagar ledigt. Vi vaknade mörbultade och goa i vårt tält och klev upp före alla andra och började lasta och packa ihop. Vi ville hinna hem innan det blev mörkt och vi hade en sträv körning framför oss. Vi sade farväl till de halvt utslagna människorna i trailern och började vår resa hemåt. Kom hem och packade upp. Tappade oljan ur crossen igen. Lät stå över natten och droppa för att få ut allt vatten.

Tisdag:
Jaha nu har jag äntligen kommit till idag. Fan vad trött jag är. Ullis har redan somnat. Får lägga in bilder imorgon. Har fått nåt jävla virus i min dator som gör att den inte laddar internetsidor som man kan logga in på. Således ingen blogg ingen mail och ingen facebook, men annat går bra.

Jobbat vanlig dag idag. Fick köra väghyvel igen från lunch till slut. Douglas har tagit sin nya husvagn och åkt någonstans. Vi är nöjda. Han har börjat slänga sopsäckar bakom huset igen och hela natten kunde vi höra hur något djur med stor ansträngning slet upp påsarna och skapade ett spår av sopor in i skogen. Blä nu måste jag sova.

Weed patrol

Söndagen fick vi ledigt. Det har regnat nästan hela dagen. Spenderade större delen av den i horisontalläge i sängen och bara vilade. Åkte ned på stan lite senare på dagen för att införskaffa nya inläggssulor till Ullis då hon fått fruktansvärt ont i fötterna av att stå och gå hela dagarna. Åkte även och köpte ett nytt lunchkit till mig eftersom mitt gamla havererat och inte ville vara med längre.

Vid sjusnåret hämtade vi upp Douglas och åkte ned på Furusato och åt en sjuhelvetes middag som förmodligen skulle ha räckt till fem, men vi svullade duktigt och sög i oss nästan allt! Furusato är enligt oss Edmonton's bästa sushiresturang. Kom i säng lite sent.

I dag måndag åkte vi ned till Camrose bara för att få veta att vi var utregnade. Trodde att vi skulle få åka hem, men vi blev skickade upp til shopenl (Noyens verkstad/kontor/maskinpark) för att få vidare instruktioner där. Väl där blev vi skickade upp till ett plant som ligger straxt norr om fortet. Där skulle vi med traktorgrävaren som jag kört upp lägga ut erosionsskydd vid regnvattensavrinningen från några stora oljetankar. Det gick fortare än vi trott och i vår enfald så trodde vi att vi skulle få åka hem när vi var klara. Ack nej. Vi blev skickade tillbaka till shopen för att blanda gift och spraya runt om stängslet runt området. Det höll vi på med till 18:30 och då sket vi i det och åkte hem. Vi var ändå de sista att bege oss därifrån. Det är en trend som börjat utformas. Vi har till och med åkt senare än vår förman några gånger nu och det börjar bli jobbigt. Vi blev inte klara och får nog åka tillbaka imorgon om vi inte jobbar i Camrose. Ska vänta hemma på att förmannen ska åka ner och kolla och sedan ringa oss.

Såg även lite brölloppsbilder på Facebook från Magnus och Veronicas tillställning. Inte så lite skitbesvikna på att vi inte kunde vara där!!! Jävligt sopigt att missa! Men fruktat stort congrats och sånt!

Många dagar

Har inte skrifvit på länge, men men. Tänkte sammanfatta lite, men kan inte komma ihåg vad som hänt. Det har väl rullat på som vanligt. Vi var utregnade någon dag. Då blev halva crewet hemskickat medan Ullis, Tracey och Brianne åkte upp för att rycka ogräs på nån site som Kens crew ska till efter de är klara med sin site. Det var tydligen ett ganska jävligt jobb då det var fruktat varmt. Jag (Dan) blev skickad upp till fortet för att hämta traktorgrävaren som jag sedan fick köra till Kens site. Det tog 2 timmar att ta sig dit och väl där fick jag veta att jag skulle skära slopes med den. Det är ganska svårt och jag hade aldrig gjort något liknande med grävare så det blev spännande. Det var meningen att de skulle ta dit en riktig grävmaskinist, men de fick inte tag på honom så jag fick axla det. Det gick väl hyfsat typ kanske eller nåt.

Min dumper pajade också i veckan. Av någon anledning så bröt pumpen för växellådan ihop. Då fick jag ta en doser och skala av all matjord från vårt kommande ställe som vi ska ta clay ifrån. Ganska roligt. Jag fick dock en annan likadan dumper ganska omgående, så jag har kört den medan de river min dumper uppe i verkstan.

Bernies yngsta dotter Lisa har hela tiden varit sugen på att köpa vår van. I förrgår så ringde hon och sa att hennes bil havererat så att hon måste införskaffa något nytt jävligt fort. Vi blev skitnöjda och sa att visst kunde hon få köpa vanen. Vi gick ut för att starta den men tro på fan att den vägrade! Vi jävlades och jävlades men skiten ville inte starta. Vi hade en tändspole i reserv eftersom den tenderar att äta sådana. Vi monterade den men den jäveln var fortfarande död. Vi lyckades inte få igång den så det blev ingen affär. I går åkte vi och köpte ett testlight så att vi kunde mäta upp spolen och mycket riktigt så var den skräp. Fick åka och köpa en ny spole och efter att Ullis monterat in den så startade vanen som ingenting. Vi ringde till Lisa och hon kom och köpte vanen direkt. Fick dock höra att hon hade lite problem med den så vi får se vad som händer.

Douglas har kommit hem också. Han har inte packat upp sina saker överallt utan hållit sig i skinnet något sånär, men köket ser ut som fan. Han har också återupptagit seden med att använda vårt smör och bredbara ost och slarva bort locken till dem och lämna dem framme för flugorna som han släpper in i huset genom att lämna altandörren öppen hela dagarna. Han gillar också att använda en smörkniv som är full med klääs när han lånar av vårt smör så att det blir skitäckligt. Han sög också i sig precis all öl som jag hade i huset redan första dagen. Men jag har köpt mer som jag sitter och lapar i mig i skrivande stund. Nu ska jag lapa lite mer!

Sökes; grävmaskinist som kan mer än förstöra!

Jeeez, vilken skitdag! Idag fick jag lasra åt vår andre grävmaskinist som ja döpt till Börje eftersom ja aldrig kommer ihåg va fanskapet heter. Han har väl typ två minuters erfarenhet av att köra grävmaskin och således sög han! Men istället för att byta ut honom mot Jamie, (Vår superduktiga grävare) så fick ja dras med Börje ida, så man kan lungt säga att d inte va ngt leende på läpparna när ja äntligen fick packa ihop.. Kan se fram emot en likadan dag imorrn! Kan tillägga att han inte e särskilt roliga att hänga med heller... Attityd upp över öronen!

Dans dag var bättre, hans dumper bröt ner så han fick köra Shanes dozer en stund medans Shane försökte hjälpa mig att reda ut diket som Börje inte kan gräva.

Efter en snabbis till tippen med soporna vi samlat på oss e d bara att krypa i säng å se fram emot en ny förfärlig dag i Börjes sällskap...

Gonatt!

The sand dunes of Brule

Igår jobbade vi som vanligt. Inget speciellt att berätta om. Ullis fick ta vår lånade företagspickup upp till Fortet från Camrose för att tanka den och tvätta den medan jag fick köra upp en fuel truck. Det gjorde att vi blev väldigt sena hem.

Vi har fått söndagen ledig av någon anledning som vi inte förstår så vi tog vår quad och åkte upp till Brule. Det är runt 35 mil dit så vi startade hemifrån vid 06:00 och mötte Shane i västra delen av stan. Det blev en lång dag, men det var helt klart värt det. Brule ligger på gränsen till Jasper National Park komplett med berg och allt. Där vi har åkt brukade vara en gammal järnvägslinje upp till trettiotalet, men det gick helt enkelt inte att ha järnvägen där eftersom stora massor sand flyttades med vinden och begravde spåren och järnvägsstationen under metervis med sand. På sina ställen sticker det upp gamla telegrafstolpar, trädtoppar och upp till ett par år sedan så stack toppen på stationshuset upp ur sanden, men det har kollapsat nu. Jävligt rolig åkning iaf. Väldigt likt typ kraftledningen i Bodarna men med mer variation.

Nu måste vi sova. Blir inte så mycket med det nu för tiden...

Watch ye therefore: for ye know not when the master of the house cometh!

Onsdag:
Ullis fick fortsätta sova när jag klev upp i morse. Åkte ned till the city site och fick reda på att det var för blött för att göra något där med scrapers. Så jag åkte hem och vilade lite och sedan plockade jag isär duschkranen som stått och droppat varmvatten rakt ned i avloppet en längre tid. Mycket riktigt var packningen däri helt förtvinad. Vi tog bilen ned till Home Hardware och köpte en näve packningar och sedan vidare till Wallmart för att handla ett par arbetsskärp. Innan vi for hem stannade vi även på Londonderry mall för att stacka upp på filmer.

Väl hemma lagade vi duschen och klippte det djungelliknande gräset.

Torsdag:
Ullis fick åka tillbaka till Camrose för att pumpa vatten och hon var helt färdig innan dagen var slut. Hon fick även avsluta dagen med den härliga uppgiften att skotta ur bandaggregaten på grävmaskinen och dosern. Jag var tillbaka på city siten och körde min skräpiga B. Fick dock en ersättare vid halv tolv så nu behöver jag aldrig åka tillbaka dit mer (Phew). Efter jag stannat för att kolla att han inte fick sparken direkt så åkte jag över till Kens site som bara ligger något kvarter bort. Där satt jag i pickupen i någon timme innan jag blev satt på en väghyvel. Fick lite basic träning på den så nu jävlar kan jag ge mig på RBG vägen!

På kvällen ringde Douglas för att låta oss veta att han lever och mår bra. Det har tydligen gått riktigt bra för honom i slutfasen av hans prov och sånt. Kommer tydligen att gå ut med höga betyg. Han lät också berätta att han kommer hem om ungefär en vecka. Då var det slut på lugnet! Bara att ge upp med den lilla ordning vi haft här under de här månaderna.

Fredag:
Hurra! Vi är båda tillbaka i Camrose. Ullis har hela dagen gått runt med en GPS och gjort saker som jag inte förstår eller kan beskriva. Vi har fått två nya medlemmar på vårt crew. Den ena är alkis-indian-tanten som vi jobbade med förra året. Den andra är en helt ny kille som ska köra den andra grävmaskinen som vi fått ned. Det låter inte som att han imponerat på någon idag, men vi får väl se om han tar sig. Det har torkat upp nog där nere för att vi skulle kunna börja flytta clay igen så jag har rattat dumper den senare delen av dagen. Förmiddagen använde vi till att pumpa vatten, sätta upp ett 90 m långt silt-fence och placera ut ungefär 95 höbalar vid det. Det tog både tid och kraft då balarna skulle placeras ut i ett träskliknande vattenhål som sög fast våra stövlar så att det var nästan omöjligt att gå i.