Feberfri

I måndags eftermiddag började jag (Dan) att må lite sunkigt. Tisdagen var inte bättre och jag fick kämpa mig igenom dagen. I onsdags vaknade jag med hiskelig feber och hade haft de sjukaste drömmar. Ingen idé att gå på jobbet när jag inte ens kunde lista ut var jag befann mig. Vid halv ett på eftermiddagen tvingade jag mig att sätta mig upp i sängen och började hinka vatten. Fick i mig fyra liter under dagens lopp och det är ju inte fy skam. Insåg snabbt att jag inte skulle kunna jobba på torsdag heller. Torsdag som skulle bli min sista dag med Noyen för evigt. Nu blev det tisdag istället. Eftersom jag inte skulle kunna jobba torsdag så skjutsade Ullis hem mig till Fortet. Jag hade feber i stort sett hela dagen.

Ullis har fått kört lite grävmaskin och dumper och det fetgillade hon. Hon har även fått sig en egen uppsättning ritningar till jobbet, så nu blir det till att lära sig lite mer. Och det är ju kul. Hon är däremot inte så uppåt över att hon i helgen kommer att få sällskap av pushcatföraren Dale, som tillhör jordens avskum, och hans degenererade son. Hon har däremot fått ut goda vännen Lillian, så det kanske väger upp. Förmannen Ken ska ha ledigt för att åka och fiska i helgen. Först hade han tänkt lämna Ullis som boss, men hon vägrade och således får Dan Noyen komma ut.

När jag vaknade i morse var jag feberfri. Vilken underbar jävla känsla! Natten var dock hård. Min feber måste ha peakat för jag svettades som en isbjörn i helvetet och hela sängen var vidrigt kasblöt. Mår bättre nu, men fortfarande inte frisk. Hoppas bara att jag kommer att friskna till innan söndag. Skulle inte vara så lattjo att göra hemresan och må såhär. Idag ska jag bara ta det lugnt, men i morgon kommer att bli en stressig dag. Mycket att göra. Ett helt liv att avsluta här. Nä jag ska inte begå självmord, men ni vet vad jag menar.

Vild panik

I lördags begav vi oss på eftermiddagen ned till våra vänner för att förfesta för att sedan gå på Capital X. När vi väl kom ned till festivalplatsen hade det samlats en del hotfulla moln på himlen. Vi hinner i stort sett bara betala inträde innan en sjuhelvetes storm slår till. Alla karuseller och rides stängdes omedelbart. Kort därefter började det att hagla kraftigt. Molnen ovanför oss hade börjat gå i cirklar. Antagligen skriker någon "tornado" eller något för folk får panik. Hundratals människor rusar förbi oss i olika grader av panik. Någon gråter. Vi går och köper munkar och snacks och tittar på allt folket medan vi försöker gömma oss från regnet. När vi väl också ger upp och går därifrån är stället i stort sett folktomt. Pendeltågen stod stilla på grund av att stora delar av staden var strömlösa. Det var snutar överallt och de hade mycket snabbt och effektivt fått in stadsbussar som tog upp alla människor som inte kunde åka pendeltåg. Många satt nere under mark i pendelstationen och sökte skydd.

Någon tornado blev det aldrig, men stormen rev ned träd och en del byggnader i sin framfart. Fortfarande på eftermiddagen på söndagen var det lite si och så med ström i vissa delar av Edmonton.

Vi åkte hem på söndag förmiddag och packade inför återtåget till Sverige och för jobbet. På kvällen åkte vi ut till St. Paul. Nu är det måndag kväll och jag (Dan) har bara tre dagar kvar att jobba...

Tippen

Det blev en ganska mager lön för de gångna två veckorna. Vi var utregnade ca. tre dagar nere i Provost och det hjälper ju inte direkt till. Vi blev klara med jobbet där nere i måndags och flyttade därifrån till St. Paul. Det har anslutit lite mera folk till vårt crew, men det är folk som vi känner sedan tidigare. Vi fick med oss de båda lokala förmågorna från Provost och det gör oss inget då de är väldigt duktiga. Två scrapers har anslutit så vi har således fyra stycken nu, vilket gör mina dagar klart hektiska!

Det är lite si och så med att få in radiostationer där också så det var ganska paradoxalt när jag i tisdags bara fick in CBC2. Där satt jag och lyssnade på klassisk musik medan jag skövlade ett mysigt litet skogsområde med bulldozer.

Det är i övrigt en jävla skitsite. Det är hundratals fiskmåsar. Vissa dagar stinker det förjävligt. En stadig ström med sopbilar kommer in och vräker ut sig sopor. Sedan är marken otroligt stenig för att vara Alberta och jag kan berätta att det inte är det minsta roligt när man med dozer kommer backandes i full fart och hittar en delvis täckt sten som sticker upp en liten bit ur marken. Jag (Dan) är ganska mörbultad vid dagens slut. Ullis går omkring på marken med det ständiga hotet att bli skiten på, och i det långa loppet så är ju det inte så jävla lattjo.

I torsdags åkte vi hem till Ft. Saskatchewan och gick och la oss. Vi var ganska trötta då vi på onsdag kväll gått ut och hinkat öl med Murray på det skabbigaste hotellet/strippklubben vi kunde hitta i stan. Murray som är gammal i gamet, bedömde stället som en 8:a på en skala från ett till tio över hur stor chans man hade att hamna i slagsmål etc. Ett ganska hårdnackat klientel med andra ord. Ska försöka att ta någon bild på Murray, då det är värt att se honom. Han har inga framtänder och en scullet. D.v.s. en hockeyfrilla med den modifikationen att han är skallig ovanpå huvudet. Han ser ut lite som en ond karaktär ur "Sagan om ringen" filmerna, men är supertrevlig och kul att hänga med.

Igår fredag for vi omkring och gjorde ärenden. Vi var ner och beställde tid på Carpretty för att få våra dekaler tillbakasatta på pickupen, åkte och träffade vår revisor och Ullis fick sin check som visade sig vara över förväntan. Jag däremot måste vänta nån månad till på min av nån anledning. Sedan åkte vi runt och shoppade lite olika jox och avslutade med god mat på Montana's och sedan en bio på Clairview.

Idag blir det till att åka ned på Klondike days/K-days/X-fest/Capital X eller något av de andra namn som festivalen kallas för. Det är lite som yran med karuseller, öltält och artister. Ska bli kul som omväxling från att hänga på en soptipp dagarna i ända!

Grattis mamma Maja på 50-års dagen!! Hoppas dagen varit bra!
(D e fortfarade 11 Juli här..)

Många kramar från oss!

Blött

Vi åkte ju till Cadomin i helgen för att åka lite fyrhjuling och campa och ha det trefligt. Vi donade runt på fredagen och shoppade lite förnödenheter. Sedan styrde vi kosan mot klippiga bergen och Cadomin. Det har varit mycket torrt i år och till vår glädje visade det sig att floderna var mycket lägre i år än vad de var förra året. Shane och hans vänner hade redan åkt upp på onsdagen och slagit läger vid floden. Vi kom upp vid tiotiden på kvällen, bara någon timma före Chad och Bev. Vi lånade ett tält och en luftmadrass av shane. Sovsäckar hade vi sedan tidigare.

På lördag morgon lastade vi av crossen och fyrhjulingen och lastade dem och förberedde inför dagen. I år hade vi bestämt oss för att åka in till the swinging bridge, som ligger drygt fyra mil ut i vildmarken genom floder och lerhål. Förra året hade den här trippen inte kunnat gjorts på en och samma dag. Förra året var alla stigar åtminstone dubbelt så blöta och geggan var formidabel. Då tog det oss ungefär fyra timmar att ta oss en mil. I år var det bara att gätza. Vi klämde åtta mil som ingenting. Några enstaka lerhål att pressa sig igenom, men inget våldsamt. Floderna var också nästan löjligt låga. Ingen näradödenupplevelse (vaffan, skriver man så?) i år.

The swinging bridge är en hängbro över en liten flod mitt ute i ingenstans. På andra sidan bron börjar Jasper National Park och där är det inte tillrådigt att åka med fyrhjuling. Det är förbjooodet.

Det var en skitbra dag. In och ut utan problem. Det regnade branog på stigen medan vi var vid bron och grillade så det var ganska slipprigt att ta sig ut, men det var inga problem.

Vi lastade och hade en trevlig fest med grillning och sen eld vid campen när vi kom tillbaka.

På söndagen åkte vi hem vid tiotiden. Det är ca 38 mil till Cadomin från vårt hem, så det tog ett tag. Vi hade fått ett telefonsamtal från Ken om att vi kunde åka ned till Provost på måndag morgon istället för söndag kväll, då det inte skulle finnas något för oss att göra de första timmarna på måndagen, så vi passade på att tvätta en massa och flytta in lite bättre i det nya huset. Jag (Dan) stal ett par nycklar av Danny och åkte till Noyens verkstad och tvättade av cross och fyrhjuling.

På måndagen åkte vi ned till Provost på morgonen och hade en ganska lugn dag med lite olika småsaker som vi var tvugna att göra. Ullis fick köra lite grävare och var glad som en lärka på speed.

På tisdag morgon hade det regnat. Så pass mycket att vi var utregnade. Vi åkte tillbaka till motellet och gick och lade oss igen. Dagen spenderades med att vi var mycket lata.

Onsdagen var likadan, med undantag för att vi inte var lika lata. Vi åkte till Lloydminister, som ligger lite udda till. Halva staden ligger i Saskatchewan och halva i Alberta. Väl där så lyckades vi anlända precis när en stor parad rev igång. Den höll på i två timmar eller så och det var väldigt mycket folk. Efter paraden tog slut så cruizade vi till Wainwright och gick på ett skabbigt och tråkigt museum. Ullis handlade lite på Walmart och sedan åkte vi hem.

I morse ringde Ken och sa att det inte var någon idé att vi ens kom ut till siten. Det hade regnat duktigt igen inatt. Han frågade om vi ville hänga på och kolla in nästa site uppe i St. Paul. Jävlar vad segt det var att köra dit. Det tog tre timmar ungefär härifrån. Det såg jävlig lerigt och eländigt ut på nästa site också. Plus en miljard fiskmåsar som slogs om sopor. Vårt nästa jobb är att göra två nya celler till soptippen där uppe. Vi kollade också in lite olika motell i St. Paul och har en vag aning om vart vi vill bo när vi kommer dit. Sunkigt. Allt som är överkomligt här är så jävla sunkigt.

Bilder från Cadomin och paraden kommer sedan.

GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ullis mamma ringde nyss och förklarade att hon kommit in på mätteknikerutbildningen!

Vi har också bokat om våra biljetter så nu vet vi när vi kommer hem!
Ullis åker häifrån den 17 augusti, men jag åker hem redan den 26 juli. Kommer jag att vara hemma till yran då el? Jag vet inte. När är yran?

Tjyvar nätverk

Idag blev vi av med den tandlöse jäveln. Det var skönt. Ullis är glad. Han kom ihop sig med Ken och slutade/fick sparken. Han hade också några dagar innan backat in i en annan pickup på parkeringen vid motellet. Jag och Ullis såg när det hände och han stannade. Vi var på väg till jobbet på morgonen och åkte således vidare och trodde att han skulle ta ansvar för sin sopighet, men han kom till siten bara någon minut efter oss och sedan på kvällen så gömde han sin pickup flera kvarter bort så vi gissar att han smet. Jävla crackhead. Den andra pickupen försvann på kvällen så det fanns inget att göra.

I går blev vi bjudna ned till Kens husvagn på grillfest. Ullis mådde ganska kass hela dagen idag. Hon och tequila... God mat dock.

Idag blev jag klar med pushcat jobbet och fick således hjälpa Ullis att sätta ut stakes. Vi fick sluta vid femtiden och har åkt hem till fortet. Befinner oss nu i det nya huset och har hittat ett öppet nätverk som fungerar ok om man sitter på golvet i hallen på övervåningen...

I morgon eftermiddag ska vi till Cadomin med Shane och vi känner oss laddade.
Det åskar som satan. Creepy.

Konst?

CP boll

Jobbet har varit ganska monotont på sistone. Inte så mycket har hänt. Vi har kommit så pass långt att vi börjat lägga på gruset på graden. Vi har i stort sett fyllt igen borrow piten och vi är inne på sista vevan här nere i Provost. Efter vi blir klara här så ska vi flytta till St. Paul som också ligger jävligt långt bort från Edmonton. Det som är lite halvt som halvt med det hela är att Ken planerar att ta med crewet härifrån, vilket betyder att vi kommer att få med oss alla crackheads och det är ju inte så kul kanske.

I natt vaknade vi av att det åskade och regnade som fan. I morse ringde Ken och sa att vi inte behövde komma till siten eftersom det var för blött. Då tog vi och åkte upp till Chauvin för att titta på världens största soft ball. Vi behöver väl knappast säga att det inte finns så mycket att göra häromkring. Vi tog oss i alla fall upp till Chauvin, som är ett litet skabbigt samhälle, och fick syn på den stora soft bollen som inte var särskillt stor och inte heller såg särskillt mycket ut som en soft ball. Hyfsad besvikelse. Jag menar, om man ska bygga "världens största" någonting, så borde man väl ändå ta i och bygga den ganska stor och sedan få den att kanske se lite ut som originalet. Kanske inte bara ta nån ganska liten gammal tank och måla den lite?

Inte så imponerande

Besviken

Läskigt!

Igår när det gått ett bra tag av dagen (jag är frisk nu) så kom det ett lite lustigt moln som drev in över siten. Rätt som det var kom det ett stort brunt moln i markhöjd. Hm. Vad kan detta vara tänkte vi. Jo det var ett lortmoln. Det kom vindbyar i stormklass som drog med sig damm och andra partiklar från marken. Där nån stans bestämde sig Ken för att stänga ned för dagen. Vi åkte tillbaka in till Provost för att äta, men det var strömavbrott så vi fick nöja oss med öl så länge. Väl inne på restaurangen fick vi veta att det hade blivit en tornado av molnet och att den tagit mark ca två mil väster om oss. Halvscary. Hela Provost var fullt av bråte som blåst runt i stormen och stora skivor från taket av ett bygge hade blåst iväg runt tre hundra meter och ödelagt allt i sin väg. Och det här var bara vad stormen åstadkom. Lite besviken att vi inte fick se själva tornadon, men å andra sidan så är det lika bra att inte komma uppi såndär skit. Men vi skulle ha velat se den...

Åter online.

Vi kom tillbaka ned till Provost natten till onsdag. Anledningen till att vi dröjt har varit att det tydligen regnat nåt så infernaliskt här nere så att det inte var någon idé att komma tillbaka än.

I torsdags åkte vi hem till Edmonton och eftersom vi fick åka på förmiddagen så kom vi hem i god tid och la i en tvättmaskin och gick och la oss runt fyra på eftermiddagen. Vi var lite slitna.

På fredagen så sov vi länge. Sedan gick vi ut och monterade av våra blankslitna gamla bakdäck från fyrhjulingen. Vi åkte iväg till en par ställen innan vi hittade ett par däck som vi gillade och som inte kostade för mycket. Vi fick dem påkrängda och åkte ned till Kingsway Mall så att Ullis skulle få shoppa lite. Hon köpte lite kläder och sedan åkte vi hem till oss igen. Vi var fortfarande lite ur slag och var inte överdrivet sugna på att festa. Vi var väl egentligen inte så sugna på att vara hemma heller då chefens föräldrar var där och hälsade på. För att förstå varför så måste man förstå lite hur vår chef är. Vi träffar honom nästan aldrig, men när man gör det så blir man lite förtegen. Om jag hade en mössa skulle jag generat snurra den i händerna framför mig och stammande svara på tilltal av honom. Man blir helt enkelt lite nervös och underlägsen när man är i närheten av honom. Hans far är lika. Han är stenhård oldschool och har ett temperament som inte är att leka med. Med oldschool menas att han tillhör den skara människor som tycker att man är en vek skitstövel om man inte jobbar röven av sig 20 timmar av dygnet och super de återstående fyra. Med det sagt så förstår ni kanske att vi känner oss lite obekväma runt dem. De hälsar på med anledning av flytten. Mer om det senare.

På lördagen lastade vi fyrhjuling och cross och åkte upp norr om Bon Accord för att rejsa lite. Vi körde en rejäl omgång och kom inte tillbaka förrän vid halv fyra eller så på eftermiddagen. På kvällen var vi bjudna på fest hemma hos Robert & Melissa så vi duschade och åkte på Boston Pizza innan vi åkte ned. Där åt jag en nachotalrik som inte gick ned riktigt rätt. Ullis smakade också av den, men inget hände. Vi åkte ned till festen, men jag mådde allt sämre. Vi hade trotts allt jävligt trevligt på festen, men jag lyckades bara dricka en öl. Vid midnatt gav jag upp och vi åkte hem varpå jag började spy som ett djur.

Söndagen spenderades platt på ryggen med en del paniktrippar till toan. Ullis mådde bra. Hon åkte in till Fortet och köpte lite mat till sig själv och nån youghurt till mig. Det blev inte så mycket mer av söndagen. På kvällen fick vi veta att det regnat i Provost och att vi skulle avakta med att åka ned.

På måndagen mådde jag mycket bättre igen och vi blev rekvirerade som flytthjälp av chefens far. Huset som vi bott i med chefens farbror Dan ägs inte av farbrorn utan har sålts till nån annan snubbe. Dan har alltså hyrt det. Nu har chefen byggt ett nytt stort hus som han håller på att flytta till och Dan ska således ta över hans gamla hus i fortet. Vi flyttar med. Vi bar ett halvt ton papper i kartonger. Det var ungefär tio år av Noyen Constructions pappersarbete. Huset som vi bott i är ju det gamla högkvarteret för Noyen. På kvällen blev vi inbjudna att supa med herrskapet. De spottar inte i glaset. Vi satt med lite och drack nån öl och Ullis blandade lite cherry whiskey med cola. När de andra började slockna runt oss så gick vi ned och la oss.

Tisdagen skulle jag och Ullis spendera på South LRT. Bygga pendeltågsspår. Vi åkte ned och Upptäckte att en person som vi tycker lagom mycket om skulle jobba med oss. Men det gjorde inte mig så mycket för bara en halvtimma in på dagen så började jag spy igen och fick åka hem. Ullis däremot fick stå ut hela dagen. Vi fick också veta att vi skulle ned till Provost igen samma kväll. Det krockade lite därför att vi också skulle bli tvugna att flytta den kvällen. Dan Noyen hade fått överta mitt jobb som hjullastarförare och Ullis fick åka hem med honom. Det var bara det att på vägen hem skulle han stanna förbi huset där hans fru bor och laga en gräsklippare, svänga förbi en liquor store och köpa öl, stanna förbi på företaget och dumpa av skräp och en massa annat jox. Detta gjorde att Ullis inte kom hem förrän vid sjutiden på kvällen. Vi panikpackade och flyttade våra få saker till det nya huset. I god ordning började det regna samma minut som vi fått ut sängen...

När flytten var klar kunde vi äntligen börja vår 32 mila resa ned till Provost. Jag mådde fortfarande skit. Ullis körde och jag fick sitta som ett mongo i framsätet eftersom vi hade uncle Dan i baksätet. Han skulle hämta sin pickup i Wainwright där den blivit reparerad sedan sist.

Jag har inte jobbat idag (onsdag) men Ullis jobbar för fullt.

Mera regn

Igår när vi vaknade så hade det regnat en hel del. Vi kommer på jobbet och får veta att vi är utregnade. Då for vi tillbaka till motellet och åt frukost med Ken och väl valda delar av crewet. Då får vi veta att vi ändå ska jobba med att lägga i en vägtrumma. Jag (Dan) fick köra grävmaskin och gräva ned till grade. Vi blev inte färdiga förrän vid åtta på kvällen på grund av en rad komplikationer och då åkte vi ned till en pub för att äta och dricka. Och dricka gjorde vi! Herre jösses vad vi drack. I morse fick Ullis gå runt och knacka dörr för att väcka folk och crewet såg inte så snyggt ut när vi väl kom på jobbet. Som tur var så hade det regnat under natten igen så det blev inget jobb alls idag. Jason hade öl bak i sin pickup så vi tog oss en återställare och nu håller vi på att packa för att åka hem till E-town igen. Alltså ett blogguppehåll på tre dagar eller så. Men vi hörs när vi nyktrat till och kommit tillbaka ned till Provost.

God helg till alla och envar!

Spöregn

I dag ringde Ullis till myndigheten som behandlar våra ansökningar om förlängt visum. Vi har ju inte hört något så började vi ju bli oroliga. Kvinnan med så svår fransk brytning att det var nästintill omöjligt att tyda hennes bräkanden antydde att det skulle ta 97 (!) dagar att få det färdigställt. Då kommer ju frågan upp om vi måste åka hem medan vi väntar. Nä. Vi får stanna kvar i 97 dagar medan processen pågår. Vi måste diskutera det här och fundera ut hur vi ska lösa det bäst. Vi får ju bara boka om hemresan en gång så det gäller att fatta rätt beslut.

Det är fortfarande apvarmt, men just nu åskar det nåt så inihelvete och regnet vräker ned. Vi får väl se om det blir nå jobb imorgon, men det blir det säkert. Åtminstone för mig och Ullis...

Har varit och ätit med George och Scott och har för första gången sedan vi kom hit hittat ett ställe som faktiskt lagar mat som går att äta. Blev inte heller lika dragen idag som igår när vi var på ett ställe som var mycket dyrt, men inte särskillt gott.

Väder

I dag uppmättes 38 grader i Wainwright, som inte ligger så långt härifrån. Det var varmt som satan fram till lunch då ett sjuhelvetes åskväder bröt ut. Det lyckades inte regna så mycket på oss så det gjorde inget, men det var en rackarns massa blixt och dunder.

Ken har anställt Murray på heltid och det är ju helt ok. Han är jävligt trevlig och hyfsat bra på det han gör.

Gårdagskvällen blev inte så våldsam. Vi satt inne på loungen och det var helt enkelt bara vi där. Därmed stängde de ned hela skiten vid elva, så det blev inget för ingen av oss orkade gå vidare till något annat ställe.

Fyra dagar kvar till lite ledigt!!

Öl med Murray

I går så kom Dan Noyen ner, åsså var det ju game 7 i Stanley Cup. Då drog vi helt enkelt till The Green Head och började hinka öl med väl valda delar av crewet efter jobbet. Vi lyckades hålla det hela under kontroll och kunde utan större krämpor gå på jobbet idag (lördag).

Det har varit ca. 30 grader varmt idag. Ken flippade ut på vår dozerförare och han slutade/fick sparken. När dagen var över kom en annan tandlös kille (enligt våra efterforskningar har ingen i ortsbefolkningen en full uppsättning tänder) som heter Murray, som jobbade åt oss som typ vikarie ett par dagar. Han hade med sig en stor kyllåda med öl så det blev att stanna kvar ett tag efter jobbet. Nu har vi precis kommit tillbaka på rummet och ska gå en omgång med duschen och sedan ska vi möta upp George och Scott på loungen för att se om vi inte kan få till så att vi mår lite sämre imorgon.

Tune in då för resultat!

Grannprovinsen

I dag efter jobbet åkte vi i väg till Macklin, som är en liten stad/by som ligger ca. två mil härifrån. Det som gör det speciellt är att staden ligger i Saskatchewan. Alltså i grannprovinsen. Så vi for dit och kollade på världens största bunnock. Så jävla spännande asså höddödu. Där har vi ju det nya spelet istället för kubb. Man behöver bara dräpa ett dussin hästar eller så först. Ska höra med Wången när vi kommer hem...

En fight.

I dag fick Ullis spel på den tandlöse jäveln. Han fick spel tillbaka och allt blev ett fullskaligt bråk. Inget fysiskt, men Ullis var så tokig att hon skakade. Killen rör sig som en crackmissbrukare och har en attityd som att han vet och kan allt. Sedan när han med all önskvärd tydlighet visar att han inte vet eller kan så mycket och sedan ger Ullis attityd så var det en härdsmälta. Får väl se vad som händer nu framöver. Får se om han blir kvar...

Inget

Har fortfarande inte hört något om vi får förlängt tillstånd. Vore ju kul att veta om man ska böra försöka paniksälja bilen osv.

Innan vi for från shopen gjorde vi ett litet prank. Vi förstorade den hiskeliga bilden på Ken som några av er sett. Sedan satte vi upp den på Kens kontor.

Tillbaka igen.

Då sitter vi åter igen på Horizon Motell i Provost. Det har varit en ganska trist helg. Vi har i stort sett bara sovit och tagit det lugnt. Vi köpte nya arbetsboots till Ullis då hennes gamla höll på att falla isär och av någon anledning så domnade hennes stortå bort i dem. I lördags åkte vi till West Edmonton Mall och köpte en till Camelback så att vi har en varsin till skotersäsongen. På lördagkvällen åkte vi hem till Bev & Shane och drack lite brännvin. I dag har vi tvättat kläder och packat för att åka ned igen. Nedresan var seg. Det är ju ändå ungefär 32 mil hit. När vi kom ned var klockan halv elva och nattkillen var inte i disken så vi fick ringa på nån klocka ett tag innan nån kom och gav oss nyckeln.

Till vår besvikelse ser vi att den ena tandlösa killen kommit tillbaka. Honom hade vi gärna klarat oss utan.

Nåväl. Back to work!

Mnja

Inte mycket har hänt den här veckan. Vi bor i vårt motellrum och jobbar på siten. Ullis har agerat förman och verkligen gått in i rollen och skrikit och gått lös på scraperförarna, pumpat vatten och mätt och haft sig. Jag har kört pushcat, väghyvel & dozer. Det har kommit några nya till crewet, men inga roliga människor som man skulle vilja hänga med på fritiden eller så. Det är skönt att få rummet städat varje dag och att slippa behöva betala för mat. Vi beställer vår lunch på morgonen och vid halv ett åker Ullis och hämtar den så att vi har den klockan ett när vi har lunch.

I morgon får vi åka hem! Ser fram emot det. Vet dock inte vad vi ska göra då det är ett förbud mot att köra fyrhjuling och andra terrängfordon då det i stort sett inte har regnat sedan snön försvann och det är torrt som stryk. Skall dock bli skönt att vara ledig till på måndag, men sedan är det tillbaka hit för tio dagar.

Vi lyckades få iväg vår ansökan om förlängt arbetstillstånd härom dagen, så då var det på gång. Personligen så vet jag inte om jag vill att vi ska få det utökat. Ujujuj.

För att bena ut vissa missförstånd som kan ha uppstått i mina tidigare inlägg, så var det Dan Noyen och inte jag som sjöng kareoke med Ullis. Det var stabilt.

I'm your pusher

Då har vi varit i Provost i några dagar och börjar väl få in lite rutin.

I fredags kom Dan Noyen ned hit för att orientera in de två nya killarna som Noyen anställt. Det har kommit en kille till förutom den tandlöse och de båda kör scraper nu. Jag (Dan) kör pushcat. Båda scraperförarna är duktiga och gör mitt jobb lätt. Nåväl. När Dan kom ned så blev det fest på närmaste bar. Ullis sjöng kareoke i duett med Dan och det blev en hel del dansande. På lördagen kände sig Ullis inte riktigt ok, men hon kom igång igen till första fikat.

Vi ska tydligen få åka hem på torsdag. På torsdag är det också löning. Det blir årets första check. Vi jobbar från 07:00 - 19:00, så det blir lite timmar i alla fall.

Vi funderar på vad som ska hända med den tandlösa killen när vi åker hem på torsdag. Han är tydligen så pank att han inte ens har råd att köpa cigg. Han har punka på sin pickup och har inte råd att laga det, så han åker med oss från motellet till jobbet. Det är ca. fem minuter bort. Får se om han dyker upp i morgon igen.

Alla som gillar Nicke Lilltroll kan kika här.

Provost

Då var vi i provost. Vi donade på lite uppe i shopen i morse och vid niotiden började vi vår färd mot Provost. Vi kom ned vid lunchtid och träffade Ken och Mallory (servicekillen) som redan var här. Vi checkade sedan in på ett motell. Som tur är så har motellet gratis trådlöst internet, så det kommer väl att bli lite fler uppdateringar nu.

Vi kollade in siten och började jobba. Än så länge så är det bara vi fyra plus en skabbig, tandlös och fingerlös snubbe som de hyrt här, och vi får väl se om det kommer ut några fler från Noyen. Det kommer en till snubbe i morgon som ska köra finnish dozer, för den tandlösa snubben var inget vidare. Han ska enligt uppgift vara bätte på att köra scraper och jag (Dan) ska tydligen köra pushcat.

I dag har vi bara lallat runt lite på siten. Jag körde lite grävmaskin, vi satte upp lite stängsel och flyttade lite maskiner och så.

Vi ska tydligen jobba tio dagar och sedan få fyra ledigt. Det kan väl låta ok, men det blir inte just några pengar av det. Vi skulle gärna jobba fjorton dagar i streck och sedan ta ett par lediga, men nu blir det väl som det blir.

Nu ska vi sova en sväng.

Den här hänger ovanför vår säng!

Så här ser det ut hos Douglas

Road trip!

I morgon åker vi ut till en site som Noyen skaffat sig i Provost. Det som är lite bökigt med det är att Provost ligger fyra timmar härifrån. Det betyder att vi kommer att måsta bo på hotell där borta och ingen vet riktigt när vi kommer åter. Beroende på om det finns internetuppkoppling på hotellet så kan det hända att bloggen ligger nere i några veckor eller så. Vi kommer givetvis att söka efter öppet WiFi där också, men vi kan inte garantera något i det här landet, som ärligt talat ligger lite efter med tekniken.

Veckan som gått har varit ett enda hattande hit och dit. Vi har varit på olika platser varje dag nästan och hållit på med diverse. Det ska bli intressant att se vad som händer i Provost. Vi vet inte ens vad vi ska jobba med där! Eller i alla fall inte jag (Dan).

Vi får se när nästa upplägg blir. Om det finns internet på hotellet/motellet så kommer den nog i morgon eller nåt sånt.

Klart slut.

Hej där!

Jaha. Som ni kanske har listat ut så har vi inte tillgång till internet på vår nuvarande adress. Just nu sitter vi utanför biblioteket i Fort Saskatchewan och surfar hjälpligt.

Det går skitbra att bo hos Dan Noyen iaf. Det är mycket bättre än att bo hos Douglas. För det första är hyran billigare, huset stort, fint och rent, och han är inte lika svår som Douglas att ha att göra med. Dessutom tycker vi att det ser ut som om han tycker att det är kul att vi bor där.

Resan över var bra. Allt gick smidigt och fint.
Vi fick stoppa i ett nytt batteri i pickupen för att få den att gå, men annars gick allt bra när vi kom.
Dag 1 åkte vi ned till Ikea och köpte oss en säng (inte så mycket möbler i huset). Vi skar en nyckel så att vi kan ta oss in i huset och tuffade runt lite så.

Vi började jobba i tisdags och vädret var äckligt. Runt nollan och snöstorm är ju inte direkt några förhållanden som man jublar över.

Vi åkte och hämtade våra arbetskläder och lite andra saker som vi lämnat hos Douglas och kunde konstatera att huset var vidrigt. Riktigt jävla vidrigt. Det var mat och prylar överallt, stank lik och flugor surrade runt där inne. På toaletten hade golvet spruckit upp och klinkern låg löst. Kan med lätthet säga att vi är mycket glada att vi inte bor där längre och vi ställer oss frågande till hur i hela helvete vi stod ut att bo i sån dynga så länge!

Vi har haft den här helgen ledig och firade det med att åka ned till Riley och hämtade fyrhjulingen och crossen i fredags kväll. På lördagen åkte vi ut med Shane till Sandy Lake och åkte lite runt i skogarna där. På kvällen anslöt det en massa folk och vi hade oss ett rejält redneck bush party!

Nu är det tokfint väder och jag håller på att brinna upp här i bilen, så det får nog vara klart med det här skrivandet nu.

Kommer att uppdatera sporadiskt när vi orkar åka hit och sätta oss.
Ska även lägga upp lite bilder på hur vi bor!

Farhågor

Jaha, så var det fredag och vi packar och städar som dårar. Ska på middag i RBG ikväll och sedan så är det adjö sverige.

Ken ringde i natt igen. Tydligen har Philip, som vi skulle bo hos, hyrt ut vårt rum till någon annan! Jaha, fan. Men vänta! Ken hade fixat ett annat ställe. Vi får tydligen bo hos Uncle Dan! Tveksamt vad vi ska tycka om det. Jag (Dan) har jobbat för Danny förut. Han är också förman på vårt företag. Inte nog med det, han är också farbror till bossen. Han är i min uppfattning en småflummig gubbe som ibland är lätt att komma överens med och ibland är han lite kryptisk i sitt beteende. Han har även lite svårigheter med spriten. Så det bådar gott för en intressant blog i år. Det som är lite tveksamt är om han har internetuppkoppling, så det kanske inte blir nån blog alls i år. Och det skulle nog gå oss på nerverna nåt så infernaliskt att inte ha internet, så vi får se hur det blir med det!

Dan Noyen

Då var det dags för en omgång till!

Som alla som läser den här bloggen säkert märkt så har den legat nere sedan i december. Detta för att vi har varit hemma och umgåtts med i stort sett alla som läser denna blogg. På så sätt blev den lite överflödig. Jag menar, hur kul är det att läsa typ "Idag sov vi till halv ett igen. Sedan kollade vi på en film, lite tv och sedan gick vi och la oss."

Nu bär det alltså iväg igen. Vi har panikbokat en biljett som gör att vi åker lördag den 16 maj. Tänkte att vi skulle få fira Ullis födelsedag hemma.

Biljetten är nog den bästa vi någonsin köpt. 8600 för en tur & retur. Då flyger vi ända från frösön på samma biljett. Alltså inget nattåg i sittplats, övernattning på golvet på Arlanda eller nån helvetisk väntan nånstans, och detta till ett pris som t.o.m. spöar när jag höll på och bökade runt med Ryan Air, åkte dryga bussar till obskyra flygplatser och sov nätter på Stansted med ryggsäcken som huvudkudde och i ett krampaktigt grepp så att ingen skulle sno den när man äntligen lyckades nicka till en timma eller två.

Så den här veckan har vi städat, tvättat och gjort almänna förberedelser inför avresan.

Nu ska vi väl in till stan och spela lite öl och dricka lite kubb och sånt fast tvärt om.

Tjenixen

Biljetterna är bokade!!