Åter online.

Vi kom tillbaka ned till Provost natten till onsdag. Anledningen till att vi dröjt har varit att det tydligen regnat nåt så infernaliskt här nere så att det inte var någon idé att komma tillbaka än.

I torsdags åkte vi hem till Edmonton och eftersom vi fick åka på förmiddagen så kom vi hem i god tid och la i en tvättmaskin och gick och la oss runt fyra på eftermiddagen. Vi var lite slitna.

På fredagen så sov vi länge. Sedan gick vi ut och monterade av våra blankslitna gamla bakdäck från fyrhjulingen. Vi åkte iväg till en par ställen innan vi hittade ett par däck som vi gillade och som inte kostade för mycket. Vi fick dem påkrängda och åkte ned till Kingsway Mall så att Ullis skulle få shoppa lite. Hon köpte lite kläder och sedan åkte vi hem till oss igen. Vi var fortfarande lite ur slag och var inte överdrivet sugna på att festa. Vi var väl egentligen inte så sugna på att vara hemma heller då chefens föräldrar var där och hälsade på. För att förstå varför så måste man förstå lite hur vår chef är. Vi träffar honom nästan aldrig, men när man gör det så blir man lite förtegen. Om jag hade en mössa skulle jag generat snurra den i händerna framför mig och stammande svara på tilltal av honom. Man blir helt enkelt lite nervös och underlägsen när man är i närheten av honom. Hans far är lika. Han är stenhård oldschool och har ett temperament som inte är att leka med. Med oldschool menas att han tillhör den skara människor som tycker att man är en vek skitstövel om man inte jobbar röven av sig 20 timmar av dygnet och super de återstående fyra. Med det sagt så förstår ni kanske att vi känner oss lite obekväma runt dem. De hälsar på med anledning av flytten. Mer om det senare.

På lördagen lastade vi fyrhjuling och cross och åkte upp norr om Bon Accord för att rejsa lite. Vi körde en rejäl omgång och kom inte tillbaka förrän vid halv fyra eller så på eftermiddagen. På kvällen var vi bjudna på fest hemma hos Robert & Melissa så vi duschade och åkte på Boston Pizza innan vi åkte ned. Där åt jag en nachotalrik som inte gick ned riktigt rätt. Ullis smakade också av den, men inget hände. Vi åkte ned till festen, men jag mådde allt sämre. Vi hade trotts allt jävligt trevligt på festen, men jag lyckades bara dricka en öl. Vid midnatt gav jag upp och vi åkte hem varpå jag började spy som ett djur.

Söndagen spenderades platt på ryggen med en del paniktrippar till toan. Ullis mådde bra. Hon åkte in till Fortet och köpte lite mat till sig själv och nån youghurt till mig. Det blev inte så mycket mer av söndagen. På kvällen fick vi veta att det regnat i Provost och att vi skulle avakta med att åka ned.

På måndagen mådde jag mycket bättre igen och vi blev rekvirerade som flytthjälp av chefens far. Huset som vi bott i med chefens farbror Dan ägs inte av farbrorn utan har sålts till nån annan snubbe. Dan har alltså hyrt det. Nu har chefen byggt ett nytt stort hus som han håller på att flytta till och Dan ska således ta över hans gamla hus i fortet. Vi flyttar med. Vi bar ett halvt ton papper i kartonger. Det var ungefär tio år av Noyen Constructions pappersarbete. Huset som vi bott i är ju det gamla högkvarteret för Noyen. På kvällen blev vi inbjudna att supa med herrskapet. De spottar inte i glaset. Vi satt med lite och drack nån öl och Ullis blandade lite cherry whiskey med cola. När de andra började slockna runt oss så gick vi ned och la oss.

Tisdagen skulle jag och Ullis spendera på South LRT. Bygga pendeltågsspår. Vi åkte ned och Upptäckte att en person som vi tycker lagom mycket om skulle jobba med oss. Men det gjorde inte mig så mycket för bara en halvtimma in på dagen så började jag spy igen och fick åka hem. Ullis däremot fick stå ut hela dagen. Vi fick också veta att vi skulle ned till Provost igen samma kväll. Det krockade lite därför att vi också skulle bli tvugna att flytta den kvällen. Dan Noyen hade fått överta mitt jobb som hjullastarförare och Ullis fick åka hem med honom. Det var bara det att på vägen hem skulle han stanna förbi huset där hans fru bor och laga en gräsklippare, svänga förbi en liquor store och köpa öl, stanna förbi på företaget och dumpa av skräp och en massa annat jox. Detta gjorde att Ullis inte kom hem förrän vid sjutiden på kvällen. Vi panikpackade och flyttade våra få saker till det nya huset. I god ordning började det regna samma minut som vi fått ut sängen...

När flytten var klar kunde vi äntligen börja vår 32 mila resa ned till Provost. Jag mådde fortfarande skit. Ullis körde och jag fick sitta som ett mongo i framsätet eftersom vi hade uncle Dan i baksätet. Han skulle hämta sin pickup i Wainwright där den blivit reparerad sedan sist.

Jag har inte jobbat idag (onsdag) men Ullis jobbar för fullt.