Konst?

CP boll

Jobbet har varit ganska monotont på sistone. Inte så mycket har hänt. Vi har kommit så pass långt att vi börjat lägga på gruset på graden. Vi har i stort sett fyllt igen borrow piten och vi är inne på sista vevan här nere i Provost. Efter vi blir klara här så ska vi flytta till St. Paul som också ligger jävligt långt bort från Edmonton. Det som är lite halvt som halvt med det hela är att Ken planerar att ta med crewet härifrån, vilket betyder att vi kommer att få med oss alla crackheads och det är ju inte så kul kanske.

I natt vaknade vi av att det åskade och regnade som fan. I morse ringde Ken och sa att vi inte behövde komma till siten eftersom det var för blött. Då tog vi och åkte upp till Chauvin för att titta på världens största soft ball. Vi behöver väl knappast säga att det inte finns så mycket att göra häromkring. Vi tog oss i alla fall upp till Chauvin, som är ett litet skabbigt samhälle, och fick syn på den stora soft bollen som inte var särskillt stor och inte heller såg särskillt mycket ut som en soft ball. Hyfsad besvikelse. Jag menar, om man ska bygga "världens största" någonting, så borde man väl ändå ta i och bygga den ganska stor och sedan få den att kanske se lite ut som originalet. Kanske inte bara ta nån ganska liten gammal tank och måla den lite?

Inte så imponerande

Besviken

Läskigt!

Igår när det gått ett bra tag av dagen (jag är frisk nu) så kom det ett lite lustigt moln som drev in över siten. Rätt som det var kom det ett stort brunt moln i markhöjd. Hm. Vad kan detta vara tänkte vi. Jo det var ett lortmoln. Det kom vindbyar i stormklass som drog med sig damm och andra partiklar från marken. Där nån stans bestämde sig Ken för att stänga ned för dagen. Vi åkte tillbaka in till Provost för att äta, men det var strömavbrott så vi fick nöja oss med öl så länge. Väl inne på restaurangen fick vi veta att det hade blivit en tornado av molnet och att den tagit mark ca två mil väster om oss. Halvscary. Hela Provost var fullt av bråte som blåst runt i stormen och stora skivor från taket av ett bygge hade blåst iväg runt tre hundra meter och ödelagt allt i sin väg. Och det här var bara vad stormen åstadkom. Lite besviken att vi inte fick se själva tornadon, men å andra sidan så är det lika bra att inte komma uppi såndär skit. Men vi skulle ha velat se den...

Åter online.

Vi kom tillbaka ned till Provost natten till onsdag. Anledningen till att vi dröjt har varit att det tydligen regnat nåt så infernaliskt här nere så att det inte var någon idé att komma tillbaka än.

I torsdags åkte vi hem till Edmonton och eftersom vi fick åka på förmiddagen så kom vi hem i god tid och la i en tvättmaskin och gick och la oss runt fyra på eftermiddagen. Vi var lite slitna.

På fredagen så sov vi länge. Sedan gick vi ut och monterade av våra blankslitna gamla bakdäck från fyrhjulingen. Vi åkte iväg till en par ställen innan vi hittade ett par däck som vi gillade och som inte kostade för mycket. Vi fick dem påkrängda och åkte ned till Kingsway Mall så att Ullis skulle få shoppa lite. Hon köpte lite kläder och sedan åkte vi hem till oss igen. Vi var fortfarande lite ur slag och var inte överdrivet sugna på att festa. Vi var väl egentligen inte så sugna på att vara hemma heller då chefens föräldrar var där och hälsade på. För att förstå varför så måste man förstå lite hur vår chef är. Vi träffar honom nästan aldrig, men när man gör det så blir man lite förtegen. Om jag hade en mössa skulle jag generat snurra den i händerna framför mig och stammande svara på tilltal av honom. Man blir helt enkelt lite nervös och underlägsen när man är i närheten av honom. Hans far är lika. Han är stenhård oldschool och har ett temperament som inte är att leka med. Med oldschool menas att han tillhör den skara människor som tycker att man är en vek skitstövel om man inte jobbar röven av sig 20 timmar av dygnet och super de återstående fyra. Med det sagt så förstår ni kanske att vi känner oss lite obekväma runt dem. De hälsar på med anledning av flytten. Mer om det senare.

På lördagen lastade vi fyrhjuling och cross och åkte upp norr om Bon Accord för att rejsa lite. Vi körde en rejäl omgång och kom inte tillbaka förrän vid halv fyra eller så på eftermiddagen. På kvällen var vi bjudna på fest hemma hos Robert & Melissa så vi duschade och åkte på Boston Pizza innan vi åkte ned. Där åt jag en nachotalrik som inte gick ned riktigt rätt. Ullis smakade också av den, men inget hände. Vi åkte ned till festen, men jag mådde allt sämre. Vi hade trotts allt jävligt trevligt på festen, men jag lyckades bara dricka en öl. Vid midnatt gav jag upp och vi åkte hem varpå jag började spy som ett djur.

Söndagen spenderades platt på ryggen med en del paniktrippar till toan. Ullis mådde bra. Hon åkte in till Fortet och köpte lite mat till sig själv och nån youghurt till mig. Det blev inte så mycket mer av söndagen. På kvällen fick vi veta att det regnat i Provost och att vi skulle avakta med att åka ned.

På måndagen mådde jag mycket bättre igen och vi blev rekvirerade som flytthjälp av chefens far. Huset som vi bott i med chefens farbror Dan ägs inte av farbrorn utan har sålts till nån annan snubbe. Dan har alltså hyrt det. Nu har chefen byggt ett nytt stort hus som han håller på att flytta till och Dan ska således ta över hans gamla hus i fortet. Vi flyttar med. Vi bar ett halvt ton papper i kartonger. Det var ungefär tio år av Noyen Constructions pappersarbete. Huset som vi bott i är ju det gamla högkvarteret för Noyen. På kvällen blev vi inbjudna att supa med herrskapet. De spottar inte i glaset. Vi satt med lite och drack nån öl och Ullis blandade lite cherry whiskey med cola. När de andra började slockna runt oss så gick vi ned och la oss.

Tisdagen skulle jag och Ullis spendera på South LRT. Bygga pendeltågsspår. Vi åkte ned och Upptäckte att en person som vi tycker lagom mycket om skulle jobba med oss. Men det gjorde inte mig så mycket för bara en halvtimma in på dagen så började jag spy igen och fick åka hem. Ullis däremot fick stå ut hela dagen. Vi fick också veta att vi skulle ned till Provost igen samma kväll. Det krockade lite därför att vi också skulle bli tvugna att flytta den kvällen. Dan Noyen hade fått överta mitt jobb som hjullastarförare och Ullis fick åka hem med honom. Det var bara det att på vägen hem skulle han stanna förbi huset där hans fru bor och laga en gräsklippare, svänga förbi en liquor store och köpa öl, stanna förbi på företaget och dumpa av skräp och en massa annat jox. Detta gjorde att Ullis inte kom hem förrän vid sjutiden på kvällen. Vi panikpackade och flyttade våra få saker till det nya huset. I god ordning började det regna samma minut som vi fått ut sängen...

När flytten var klar kunde vi äntligen börja vår 32 mila resa ned till Provost. Jag mådde fortfarande skit. Ullis körde och jag fick sitta som ett mongo i framsätet eftersom vi hade uncle Dan i baksätet. Han skulle hämta sin pickup i Wainwright där den blivit reparerad sedan sist.

Jag har inte jobbat idag (onsdag) men Ullis jobbar för fullt.

Mera regn

Igår när vi vaknade så hade det regnat en hel del. Vi kommer på jobbet och får veta att vi är utregnade. Då for vi tillbaka till motellet och åt frukost med Ken och väl valda delar av crewet. Då får vi veta att vi ändå ska jobba med att lägga i en vägtrumma. Jag (Dan) fick köra grävmaskin och gräva ned till grade. Vi blev inte färdiga förrän vid åtta på kvällen på grund av en rad komplikationer och då åkte vi ned till en pub för att äta och dricka. Och dricka gjorde vi! Herre jösses vad vi drack. I morse fick Ullis gå runt och knacka dörr för att väcka folk och crewet såg inte så snyggt ut när vi väl kom på jobbet. Som tur var så hade det regnat under natten igen så det blev inget jobb alls idag. Jason hade öl bak i sin pickup så vi tog oss en återställare och nu håller vi på att packa för att åka hem till E-town igen. Alltså ett blogguppehåll på tre dagar eller så. Men vi hörs när vi nyktrat till och kommit tillbaka ned till Provost.

God helg till alla och envar!

Spöregn

I dag ringde Ullis till myndigheten som behandlar våra ansökningar om förlängt visum. Vi har ju inte hört något så började vi ju bli oroliga. Kvinnan med så svår fransk brytning att det var nästintill omöjligt att tyda hennes bräkanden antydde att det skulle ta 97 (!) dagar att få det färdigställt. Då kommer ju frågan upp om vi måste åka hem medan vi väntar. Nä. Vi får stanna kvar i 97 dagar medan processen pågår. Vi måste diskutera det här och fundera ut hur vi ska lösa det bäst. Vi får ju bara boka om hemresan en gång så det gäller att fatta rätt beslut.

Det är fortfarande apvarmt, men just nu åskar det nåt så inihelvete och regnet vräker ned. Vi får väl se om det blir nå jobb imorgon, men det blir det säkert. Åtminstone för mig och Ullis...

Har varit och ätit med George och Scott och har för första gången sedan vi kom hit hittat ett ställe som faktiskt lagar mat som går att äta. Blev inte heller lika dragen idag som igår när vi var på ett ställe som var mycket dyrt, men inte särskillt gott.

Väder

I dag uppmättes 38 grader i Wainwright, som inte ligger så långt härifrån. Det var varmt som satan fram till lunch då ett sjuhelvetes åskväder bröt ut. Det lyckades inte regna så mycket på oss så det gjorde inget, men det var en rackarns massa blixt och dunder.

Ken har anställt Murray på heltid och det är ju helt ok. Han är jävligt trevlig och hyfsat bra på det han gör.

Gårdagskvällen blev inte så våldsam. Vi satt inne på loungen och det var helt enkelt bara vi där. Därmed stängde de ned hela skiten vid elva, så det blev inget för ingen av oss orkade gå vidare till något annat ställe.

Fyra dagar kvar till lite ledigt!!

Öl med Murray

I går så kom Dan Noyen ner, åsså var det ju game 7 i Stanley Cup. Då drog vi helt enkelt till The Green Head och började hinka öl med väl valda delar av crewet efter jobbet. Vi lyckades hålla det hela under kontroll och kunde utan större krämpor gå på jobbet idag (lördag).

Det har varit ca. 30 grader varmt idag. Ken flippade ut på vår dozerförare och han slutade/fick sparken. När dagen var över kom en annan tandlös kille (enligt våra efterforskningar har ingen i ortsbefolkningen en full uppsättning tänder) som heter Murray, som jobbade åt oss som typ vikarie ett par dagar. Han hade med sig en stor kyllåda med öl så det blev att stanna kvar ett tag efter jobbet. Nu har vi precis kommit tillbaka på rummet och ska gå en omgång med duschen och sedan ska vi möta upp George och Scott på loungen för att se om vi inte kan få till så att vi mår lite sämre imorgon.

Tune in då för resultat!

Grannprovinsen

I dag efter jobbet åkte vi i väg till Macklin, som är en liten stad/by som ligger ca. två mil härifrån. Det som gör det speciellt är att staden ligger i Saskatchewan. Alltså i grannprovinsen. Så vi for dit och kollade på världens största bunnock. Så jävla spännande asså höddödu. Där har vi ju det nya spelet istället för kubb. Man behöver bara dräpa ett dussin hästar eller så först. Ska höra med Wången när vi kommer hem...

En fight.

I dag fick Ullis spel på den tandlöse jäveln. Han fick spel tillbaka och allt blev ett fullskaligt bråk. Inget fysiskt, men Ullis var så tokig att hon skakade. Killen rör sig som en crackmissbrukare och har en attityd som att han vet och kan allt. Sedan när han med all önskvärd tydlighet visar att han inte vet eller kan så mycket och sedan ger Ullis attityd så var det en härdsmälta. Får väl se vad som händer nu framöver. Får se om han blir kvar...

Inget

Har fortfarande inte hört något om vi får förlängt tillstånd. Vore ju kul att veta om man ska böra försöka paniksälja bilen osv.

Innan vi for från shopen gjorde vi ett litet prank. Vi förstorade den hiskeliga bilden på Ken som några av er sett. Sedan satte vi upp den på Kens kontor.

Tillbaka igen.

Då sitter vi åter igen på Horizon Motell i Provost. Det har varit en ganska trist helg. Vi har i stort sett bara sovit och tagit det lugnt. Vi köpte nya arbetsboots till Ullis då hennes gamla höll på att falla isär och av någon anledning så domnade hennes stortå bort i dem. I lördags åkte vi till West Edmonton Mall och köpte en till Camelback så att vi har en varsin till skotersäsongen. På lördagkvällen åkte vi hem till Bev & Shane och drack lite brännvin. I dag har vi tvättat kläder och packat för att åka ned igen. Nedresan var seg. Det är ju ändå ungefär 32 mil hit. När vi kom ned var klockan halv elva och nattkillen var inte i disken så vi fick ringa på nån klocka ett tag innan nån kom och gav oss nyckeln.

Till vår besvikelse ser vi att den ena tandlösa killen kommit tillbaka. Honom hade vi gärna klarat oss utan.

Nåväl. Back to work!

Mnja

Inte mycket har hänt den här veckan. Vi bor i vårt motellrum och jobbar på siten. Ullis har agerat förman och verkligen gått in i rollen och skrikit och gått lös på scraperförarna, pumpat vatten och mätt och haft sig. Jag har kört pushcat, väghyvel & dozer. Det har kommit några nya till crewet, men inga roliga människor som man skulle vilja hänga med på fritiden eller så. Det är skönt att få rummet städat varje dag och att slippa behöva betala för mat. Vi beställer vår lunch på morgonen och vid halv ett åker Ullis och hämtar den så att vi har den klockan ett när vi har lunch.

I morgon får vi åka hem! Ser fram emot det. Vet dock inte vad vi ska göra då det är ett förbud mot att köra fyrhjuling och andra terrängfordon då det i stort sett inte har regnat sedan snön försvann och det är torrt som stryk. Skall dock bli skönt att vara ledig till på måndag, men sedan är det tillbaka hit för tio dagar.

Vi lyckades få iväg vår ansökan om förlängt arbetstillstånd härom dagen, så då var det på gång. Personligen så vet jag inte om jag vill att vi ska få det utökat. Ujujuj.

För att bena ut vissa missförstånd som kan ha uppstått i mina tidigare inlägg, så var det Dan Noyen och inte jag som sjöng kareoke med Ullis. Det var stabilt.